Aftonbladet – 19 april 1848, sida 2

de två sista kommit dit. Mina båda styrmän påstå sig icke veta, hvem som ditfört dem, och det är oförklarligt, ty de båda extralådorna äro signalerade precis lika med de andra. Detta tycker jag icke om. Jag är kapten på min brigg och ansvarig för skepp och laddning, Jag har iakttagit min rättighet ombord som kapten. Jag har i er bokhållares närvaro låtit öppna och undersöka lådorna, samt sorgfälligt tillslutit och förseglat dem å nyo. Det är dyrbara stenar, — rubiner och smaragder, mr Walker; och jag är ganska missnöjd, att ni sätter min brigg och last i fara genom kontraband. Ert hus namn är alltför aktadt, att jag skulle hafva fruktat det! Den saken vill jag allsicke befatta mig med, mr Walker, och jag måste yrka, att de två lådorna straxt hemtas från bord, eller i annat fall kastar jag dem sjelf öfver bord. Jag har sagt min mening; gör nu som ni vill. Mr Walker lyssnade till den svenske kaptenen med oförändradt samma vänliga småleende, lutande hufvudet åt sidan och vridande på urnyckeln enligt sin vana, utan att i det minsta förlora sin sjelfbeherrskning, eller yttra pågon annan sinnesrörelse än belåtenhet och bifall. Rätt! rätt! kapteo, upprepade han, palldeles rätt; jag förstår er fullkomligt; jag är till alla delar af er mening! Vidkommande de två lådorna, måste jag underrätta er, att de icke angå mig. Denna affär har intet det ringaste att göra med aktningen för mitt hus. De två lådorna med mineralier skeppas af et! hus här — ett litet kändt hus — ett fullkomligt okändt hus; men min son, mr Robert Walker känner omständigheterna och är ansvarig för för dem, Han lärer snart vara här,