Aftonbladet – 18 april 1848, sida 1

vig, för att strida mot Darskarne, om dessa vilja militäriskt besätta landet. Tyskland vill ej i något fail åt Danskarne öfverlåta hertigdömena norr om E-be; det har förklarat för sitt å!iggande att bestämma om dessa tyska hertigdömens rät, och skall veta att med hela sin makt hägna dem. Tills pu har folket i Berlin varit fullkomligt herre öfver tilldragelsern2?, men det har på alla håll betett sig med sansning. Sjelfva borgerskapet, som förblifvit alldeles främmande för striden, emedan denna till största delen utfördes af bandiverksceh fabriksarbetare, bar skördat frukterna af segern; — likväl icke så utesutande, som i andra länder; ty äfven arbetarne kräfva omedelbart sin andel i de politiska rättigheterna bär; och hos oss kan icke blifva fråga om ett sådant stmbällssk.ck, att tredje ståndet skulle spela mästare och den arietande klassen förblifva utsn talan vid rådpligaingen om de gemensamma argelägenbeterna. Folkets kraft utvecklade sig inom de första åtia dagarne, på folkmöten, och ganska märkvärdigt. Arhetarne, som härvid sammanträdde ända till 40,000 man starka, fordrade enhälligt förökade arbetslöner och förminskad arbetstid; — vidare valrätt för alla till myndig ålder korna välfrajdade män; — vidare dea stående härens förminskning först, och afskaffende sedan, efter band; — sluiligen folkuppfostran på stetens bekostnid ech jemlikhet inför lag slla medborgare emeilan, utan afseende på trosbekänne!sir. Arnimska roinisteren, gom hade förstärkt sig med grefve Schweria och hr v. Auer wald, stötte snart på motstånd. Med stäl förskastada man grefve von Arnim att kans namn cke vore egnadt att väcka förtroende; ty under hans asmoteckning hade da begge deputeraderna vid Badens karsmare, von Izetein cc Heckar, för ett par år sedan blifvit förvisade ur Preussen, som de under en resa kommit att besöka. L:kaså träffades grefve Schwerin af förevitelsen alt han hvarken vid de Förerade LandsänJernas första sammankomst hade visat sig såsom Folkets man, ej heller i det nyss sfslu:ade S änderutskottet. — Två frisinn2de ledamöter af första föranade bkndtdagen, Caepheusen från Köln och Hansemana från Aacken, blefvo nu gallade till Berlin, men vägrade att ingå i en minister, bvari grefve v. Arnim vsir ledamot, emedan da örutsigo att da icke jemte honom -kulle lyckas befrämja ordning och lugn. — Då trädde grefve Arnim tillbaka, grefve Schwerin blef tills vidare hans platsinnebafvsre, till dess en arnan kunde binna utnämnas, — cch den 28 Mais öfvertogs ärendernas ledning af Camphausen, såsom ministerpresident. Hansemann fick fisansportföljen; v. Auerswald inris ses ärenderi:es. Baron Arnim (förut Preussens sind. bud i Paris) bekom utrikes ärenderna på sin lott; Bornemen justitieirendena, och genecel Reiher, tills vidsre, krigsärenderna. Hufvudfrågap, som. fordrade ögonblicklg behandling, var den nya vallagen och öppnandet af den till den 2 April sammankallade Landtdagen. Da radikala klubbarne och flera stora städer — såsom Breslzu, Königsberg, Köln, e c., ville icke veta af någon Landtdsg, utsn yrkade att ministeren rmåtte ufårda en provisorisk vall.g, med försäkran ora den vidsträcktaste valgrund, genom omedelbara eller direkta val (sUrwahlen), cch att efter denna valgrund en nationslförsemling skulle kallss vill stiftande af grundlag och för ätt taga lsndets framtid om händer. Der:s molstindare sökts iterföra revolutiorsrörelsen på tipgens vanliga stråkväg; ill följd hvsraf landtdagen borde betraktas såsom laglig organ att stadfåsta den nya vallagen; — och detta bemödanda har v:rkligen lyckats, med bistånd af Berlins medborgaregarde, som i massa understödde detsamma. Farhågan ett den egendomslösa hopen skulla tillkräkta sig väldet och störta allt i förviring, undanröjde alla bärvid uppkomna betänk ligheter. — Den fullkomliga siockmingen i sll hardel och rörelse, — de rikss flykt, — den tilltagande arbetslösheten, — u:sigten till ett krig med Ryssland, — oron i hela landet, — bocdupploppen: — allt väckte den 1fl gaste önskan att så skyndsamt som möjligt återgifva åt styrelsen kraft, åt äganderätten trygghet och åt de förskräckta lugn. Alltså beslöts att landtdagen skulle hillas; rsen att fol: et genast skulle få borgen för sin frihet, genom den vallag man Jimnade föreslå, genom en lag för tryckfriheten, en för rättichaten till fulkröten tech andra offextligå försningar, och en om domaremaktens sjeifständighet. Detta är ock hvad som siewt. Landidagen öppnades den 2 April, oc skall afslutas inom en vecka. Öspnavdet tillgick helt siilla. Kring slottet höjllo 4000 mana rmedborgsregarde vaåt, emedan man befarade möjligbeten af rågot försök, från det radikala partiet, till landtdagens störande; men böraf hördes nu ingenting. ILwndtdagsledamöterna begåfvo sig till slottet hvar för siz, utan esipager Toch ståt. Konungen befsrn sg i Potsdam, der drotiningen vistas såsom fjuk, och der hans Pev.n 2 Ls . e