Aftonbladet – 17 april 1848, sida 3

pDet första vilkoret vid en mpresentationsförändring skulle således vara: att alla svenska medborgare, uta åtskillnadaf stånd, ytken eller leföadssätt;-skulle vära berättigade. att deltaga i valet af nationens befullmäktigade förvården. af. dess lagstiftning; att utöfmaingen af denna valrättighet skulle endast--bero af egenskaperne af bofast, oberoende och fullmyndig, som anses erforderliga för sam hället, till borgen för bruket af en sådan: rältighet. Dessa på erfarenhet och ällmän. rätt hvilande grundsatser gaf Sveriges första konstitutionsutskott i testamente åt sina efterkommande. Frågan ansågs då icke vara så fullkomligt utredd, att den kunde genast. afgöras. Deri låg olyckan. Den klenmodiga försigtigheten, tveksamheten i handlingens rälla stund hlef ock då, såsom oftast, moder till en lång framtid af missbelåtenhet och vantrefnad. Hvad man ej tilltrodde sig att göra 1809, har man ej velat göra sedan. Man har mer och mer förlorat den anda af endrägt, frihet och rättvisa, det medvetande af nödvändigheten att handla i stort och helt, som 1809 års händelser hade framkallat. Allt har stadnat 1 småsaker och lappverk — med undantag af ett enda försök, och detta föll vid 1844 års riksdag. Redan 4834 sammanstämde tusentals svenska medborgare, högre och lägre i underdåniga petitioner till konungen, att förslag till en på förnuft och allmän rätt grundad nationalrepresentation måtte utarbetas och ständerna föreläggas. Tiden dertill förklarades då icke vara inne. En långsamt mognande öfvertygelse skulle afbidas. i Men nu är tiden säkerligen inne. Overtygelsen är, efter fjorton års förlopp, i sanning icke brådmognadens. Svenska folket vet — och vet det med tacksamhet — att Eders Maj:t personligt nitälskar för en reform, som kan tillfredsställa nationens rättmätiga anspråk på förlossning ur de tryckande bojorna af en föråldrad, i tunga korporationsformerförstelnad representation, som förlamar kraften till samhällslifvets fria utveckling. Folket tror på Eders Maj:t och på dess konungsliga makt att i laglig ordning föra saken till ett godt slut. Men folket tror icke på ståndssplittringens, på. söndringsandans förmåga att skapa ett verk af enhet och sammanhang, med egoismens uppoffrande för fäderneslandets väl — ett helgjutet verk af så högsinnad, så oegennyttig syftning, att det kan tillvinna sig nationens allmänna sympåtler: folket fruktar, att om ock ett foster af så storartad natur någon gång, under ovanliga, till sämja och foglighet manande tidsförhållanden, möjligen kunde framkomma, det skulle qväfvas af ännu en annan tids, till nytt lif återvaknande misshälligheter och ståndsfördomar. Deremot är det en lefvande tanke hos folket, att om Eders Maj:t tager saken i sin hand, och från tbronen förkunnar sin höga vilja och sina ädla grundsatser i denna för samtid och efterverld stora och heliga sak, de hinder af tvedrögt, af småsinn? och ensidiga beräkningar, som eljest, ännu i långliga tider, skola möta dess framgång, måste vika för rättvisans och.den allmänna röstens förenade kraf. Ståndsintressena med sina korporationer äro en ringa makt, emot korungen med sitt folk! Vi hafva vågat tala i folkets namn, förvissade att ingen sann vän af dess materiella trefnad och andliga förkofran skall jäfva detta målsmanskap. Vi bönfalle — och bönen torde kanske snart nog genljuda från alla landsändar — att Eders Maj:t täcktes i nåder låta ett förslag till representationsreform, svarande emot den närvarande tidens fordringar och nationens derpå grundade förtröstansfulla väntan, så skyndsamt utarbetas, att det ännu under denna riksdag kan från Eders Moj:t till rikets ständer öfverlemnas! Det anstår icke oss att gå Eders Maj:ts rådgifvare i förväg med någoh utarbetad plan till ett sådant förslag. Men med oinskränkt förtroende till vår konung, drage vi ej i betänkande att framlägga några få hufäudgrunder, hvilka utgöra, efter hvad vi kunnat inhemta, folkets allmännaste önskningar. Dessa äro: 4:0 Representationen grundas på samfälda val, utan hänseende till stånd eller klasser. 2:o Valrätt tillkommer hvarje enligt lag myndig svensk man, som är i utöfning af sina medborgerliga rättigheter, samt för fast egendom eller annan förmögenhet, eiler för inkomst eller idkande af borgerligt el!er annat eget yrke betalar skatt till staten, eller är eller varit embetsoch tjensteman. i 3:0 All valrätt utöfvas med enkel röst (per capita). 4:0 Representationen utgöres af två afdulningar (nämnder), den ena till antalet större än den andra. 5:o Den större afde!ningen väljes för hvarje riksdag. 6:0 Denna afdelnings ledamöter äro tillika valmän för den mindre afdelningen, hvilken blott till en tredjedel för hvarje lagtima riksdag omväljes. 7:0 Valbar är ephvar valberättigad, som uppnått en ålder af 25 år. s 8:o Frågor kunna väckas i hvilkendera afdelningen som helst, och om afdelningarne stadna i skiljaktiga beslut, skola de sammanträda till gemensam öfverläggning och omröstning, hvarvid sakens utgång genom flesta rösterna bestämmes, med undantag dock af frågor rörande stiftande eller ändring af grundlag och annan lag, till hvilkas afgörande erfordras en pluralitet till två tredjedelar af de röstandes antal. På dessa grunder tro vi att en representationsförfattning, lämpad efter Sverges sambhällsförhållanden, skal! kunna uppgörsas. Men tiden skyndar. Nationerna kunna ej mer än den enskilda menniskan stå stilla i utveckling. De måste gå framåt eller tillbaka. Och det folk, som ej har mod och kraft att låta det nya friska lifvet vexa ut ur de gamla bräckliga formerna, kan ej göra anspråk på ett rum bland dem, som äro ämnade att på frihetens och bildningens bana bibehålla en verldshistorisk betydelse. Med djupaste vördnad, trohet och nit framhärda Stormäktigste Allernådigste Konung Eders Kongl. Moj:ts underdånigste, tropligtigste tjenare och undersåter. — Från Arvika skrifves i Wermlands tidning bland anpat: : Da ; A PR emnämnda ÅAtrtlilleristorna Cnarrefräm