Aftonbladet – 17 april 1848, sida 2

tdkarne, tillsammmans omkring 413,500 per:oner, med fast egendom för 34 millioner riksdiler. Dessutom finnes en betydlig mängd till intet af dessa stånd börande, och således alldeles orepresenterade personer, med en förmögenhet af mera än 46 millioner rdrs värdex. — — I anledaing af en artikel i Tiden för i dag få vi äran upplysa, att hr kapten Lindeberg sedan mer än fem år tillbaka icke varit hvad man kallar medarbetare i Aftonbladet, fastän han författat da artiklar om Brott och Fattigdom, som varit synliga i tidningen och serskildt äro med hans namn undertecknade. — Allt sedan H. M. Konungens tillkännagifv2nde till Borgareoch Bondeståndens ledamöter i Konstitutionsutsko:tet, stt H. M:t beslutat låta utarbeta ett representationsförelag, för att såsom regeringsproposition afgifvas till ständerna, och sedan den nya rådgifvarepersonalen utnämndes, har det börjat berättas med allt mer och mer anspråk på tillförlitlighet, att regeringens afsigt skall vara att hafva detta förslag färdigt inom ganska kort tid, så att det må kunna öfverlemnas till ständerna innan petitionerna hinna inkomma från de reformsällskaper, hvilka, enligt hvad man sett af tidmngarna, börjat bilda sig nästan i alla landsorter;, ej mindre än i Stockholm. Hvad skall detta betyda? — Det är en fråga, som vi icke tilltro oss att besvara inärvarande ögonblick, men som utan tvifvel är af nog vigt, för att icke förbises. Ar meningen, såsom man af konungens förklariog bör hafva anledning förmoda, att uti det tillämnade förslagets grunder gå allmänna tänkesättet med fullkomlig liberalitet till mötes, så synes två eller tre veckors dröjsmål i en så vigtig angelägenhet icke kunna skada, men väl gagna regeringen sjelf, då dea för sin framställning skulle finna ett mäktigt stöd i de yttrade önskningarna från den del af foltet, som visar deltagande för denna stora fråga; och det måste i alla händelser blifva en vinst att under ett sådant rådrum utröna plaralitetens tänkesätt genom pstitionernas afvaktande, åtminstone under den korta tid som kan erferdras till deras insändande frin de ställen, der reformaällskaper redan äro bildade, hvilket icke kan dröja mer än en eller annan vecka. Skulle afsigten åter tilläfventyrs vara, att genom ett fortskyndadt afgifvande af ett medelvägsförslag afskära möjligheten för reformvännerna att få mera rationella och demokratiska principer — exempelvis gådana, som härvarande eller ännu heldre sådana, com det Götheborgska reformsällskapets program innebåller — af regeringen upptagna, så frukta vi att detta skall väcka en missbelåtenbet, som icke kommer att stärka den nya ministerens anseende hos fölket. Några degar till, och det skall visa sig, hvilket af da nyssnämnda alternativerna slår in. ; Imedlertid må det ursäktas, om det förflatna bo3 oss alstrat: och underhåller något misstroende. Om man betraktar regeringens handfingssätt under hela den föregående tiden: för:t den bekanta hemlighetsslöjan, som bar namn al neutralitet, och den, å de förre rådgifvarnes vägnar, af hr statsrådet Silfverstolpe framförda, intet sägande, förklaring vid sista riksdagen; derefter representationskommitt2ns sammansättning af -motssttå elementer, utan upptagande deri af någom liberal notabilitet; och med slutlig öfvervigt å den konservativa sidan; vidare den roll H. E. justitieministern grefve Posze och kammarherren grefve Henning Hamilton, den ene regeringen3 främste ledamot, den andre nära festad vid det kongl. huset, utförde i denna kommitt; än vidare de bekanta tilldragelserna vid kommitte:ns slutliga upplösning, och hvad i de degarne öfverallt berättzdes underhand; ytterligare den fullkomliga overksamhet från regeringens egen sida i denna fråg2, sow efterträdde kommitteens sammanvaro; och slutligen sjelfva sammansättningen af den nuvarande rådgifvarepersonalen, ibländ hvars ledamöter visserligen en deltagit i den nyssnämnda kommiticen, men inger enda är känd att hafva på något varmt och aktift sätt intresserat sig för en representationsreform — wi vilja icke ens säga för en reform på sådana grunder, soma nu hos en stor pluralitet af reformvånnernas sällskap gjort sig gällande: — när man betraktar allt detta, så synes regeringens omtalta förmodade skyndsamhet, just nu, med förslgets utarbetande, icke utgöra något egentligt bevis på takt och förulseende eller för det första och intilldess man genom svart på hvitt bliver öfvertygad om motsatsen, gifva anledning till några så sanguiniska förhoppningar, som vi hört en och annan af de lättförtjuste vilja hemta derutaf. Hvad är dst som de uppriktiga vännerna af en verklig reform betrakta med mesta fruktan, och som de framför 2llt måste önska stt kunna förekomma? — Om det ocz med afseende på de närvarande omständigheterna är ssnnolikt, att den konpsarvativa oböjligheten hos en del af adeln och presteslåndet (blend hvilka stånd i öfrigt äfven fionas många sannt liberala och storsinnade) nu finner nödigt att göra eftergifter, hvilka för ett år sedan skulls blfvit från samma håll betraktade med förakt och hånlöje, så kan en hvar, som något känner ställningar och förhållanden, al mer än ett tecken, och iblerd ennat af den ännu eförändradsa tenen i partiets publicistiska orgsn: Tiden, draga den sikra slutsaisen, att en stor del af det nyssJaämnda partiet icke betraktar eftergifterna annat än såsom ctt nödtvång, och att mingen ibland dem gerna skulle uppbjuda allt för att genom någon taktisk mesyr kunna undanskjuta Ireformen, utan att synas sätta sig tvirt emot densamma, under den föreställningen, äfven Idet a fall: att den som visner tiden, vinner allt.