På VO ESILeECIVIITEIN, Jo Pe HAIIGIUS VA UTSER ÄGER seende till stånd eller klasser, dock med tillförsäkran åt bildningen och förmögenheten att vinna behörigt inrymn:e. Detta är utan tvifvel en ganska vigtig hänlelse, och Hans Maj:ts förklaring ett ord i sisom tid, tillfredsställande att förnimma. Mi let likväl ursäktas om vi dröja ait gifva ett varmare uttryck åt denna tillfredsställelse, till less man får se det ifrågavarande förslaget på papperet. Det till principen om samfälda val sjorda tillägget, om tillförsäkran åt bildningen och förmögenheten, är så elastiskt, att ganskal( ristokratiska representationsformer deruti kunna nrymmas; och då man jemför dessa ordalag: ned de ungefär likadana 3:dje och 4:de punk-l:! erna i det kontraprogram, som de 534 reser-: vsnterna i reformvännernas sällskap visat ett ärdeles nit att genom extrablads afsärdande ned tidringarne låta sprida till landsorten, så oekänne vi, att icke all anledning synes caknas ill den farhågan, att man ännu en gång ämnar örsöka ett efterspel af något när samma art, 2varpå vi redan sett ett prof i representationscoemmitteen cch dess arbete. Denna farhåga indanröjes hvarken af några särdeles förhoppvingar på den nya rådgifvarepersonalen, eller f namnen på de män, som främst underteckvat det nyssnämnda kontraprogramwmet. Det kan icke döljas och tjenar till ingenting att föriga, att den kombination, hvaraf den nuva-: ande miniseren utgöres, väckt en temligen ullmä 2, att icke säga stor, förvåning bland publisen, och af den betydande mängden bedömes vida mindre återhållsamt, än hvad A ftonbladet utryckte i sina reflexioner dagen efter utnämningen. Vi ämna icke nu utbreda oss i några vidare anmärkningar häröfver; men med afsende på representationsfrågan särskildt, måste iet dock lemna rum för åtskilligt tvifvelsmål, vuruvida en regeripgspropositiop, såden som tillfället och behofvet kräfver, kan vara att vänta ifrån en korselj, som väl, lika med den öregående, räknar två ledamöter af liberal tenlens, bland hvilka dock den ene ännu är helt ing ech oförsökt, men ingen bestämdt framstående liberalt politisk karakter; och der alla de öfrige väl äro hederlige män och skicklige routinierer, åt hvilka man enskildt gerna skänker den största högaktning, men imedlertid till sina tänkesätt öfverhufvud vida mer konservativa än demokratiska, och såsom statsmän stående un-! gefärligen på samma linie med de afgångne.! När nu dessa, nemligen de förra rådgifvarne, visat sig så litet uppfatta tidens tecken, a:t de, oaktadt alla, visserligen utan bitterbet, gjordal: påminnelser från pressens sida, ej under de fö-l regående 53:ae åren, cch icke ens sednast) efter de stora verldshändelserna, insett angelägenbeten för regeringen att sjelfmant taga ett stort och afgörande steg för den vigtiga frågans lösning, eger man då mera garanti, att de närvarande skola trgå ut steget, och att de icke kunna glömmea, stt hvad man nu vill gifva, måste gifvas med full band, om det skall ega något värde. Betraktar man åter det förutnämnda kontraprogrammet och hela tillkomsten deraf, så finnes det egeniligen hafva sin synliga upprinnelse från friherrarne A. C. Raab och Hermelin: tvenne välmenande, aktningsvärda och il allmänhet ganska frisinnade ledamöter af riddarhuset; men hvilkas, i synnerhet frih. Raabs, politiska ståndpunkt och isigter alltid utgjorts af en hallt-om-halft-princip, som ofta försatt honom uti en falsk ställning till båda partierna. Kan det nu vara möjligt att konseljen har nog liten skarpsynthet för att tro sig kunna segla långt under en sådan flagga, d. v. se. med aådopterande af sådana representanters opinioner? Är det möjligt att de kunna förbise, alt förbållanderna nu äro helt annorlunda, än de voro för fyra eiler fem år zedan? att ingen menskig blick lärer vara i stånd att beräkna de stora rörelselserzas nyckfullhet 6 månader på förhand, och att man icke bör anse det för något missöde, om man i politiska rättigheters beviljande åt majoriteten, uian annan öfvervigt åt rangen, rikedomen eller lärdomen än dessas personliga innehafvare sjelfva kunna förskaffa sig, kan finna en afiedare för större framtida farhågor. Vår öfvertygelse är, att med afseende på nuvarande förhållande, redan reformvännernas sällskaps programm måhända blef mera inskränkande än det borde hafva vsrit i fråga om valrätten, derigenom att hr Dalmans projekt till 2:dra puakten vid en votering råkade segra öfver ett annat, som medgaf denna rättighet åt hvar och en hvIken betalte skatt till staten. Vi anse det derföre vara högst oklokt att ytterligare söka garantien för bildningens och förmögenhetens inrymmande i representationen på någon annan väg, än dels genom formerande af stora valkretsar, dels ock genom bestämmande af ett viest minimiantal af röster för att blifva representant, hvilket i alla händelser är fult tillräckligt att hindra personer af okänd eller tvetydig karakter från inträde i riksförsamlingen. Hvarje på förhand lemnadt ovilkorligt företräde och öfverV:gt åt den ena eller andra klassen, måste väcka en missbelåtenhet, som till betydtig del skulle tillintetgöra de goda frukterna af det! steg regeringen nu är i begrepp att taga. Måtte man ieke anse dessa ömständigheter med likgiltighet, och åtminstone vara öfvertygad att icke annat än de redligaste afsigter för fosterlandets väl och dess framtid. dikterat de farhågor, som vi hysa för möjligheten, alt ögopblickets kraf ännu icke blifvit fullt uppfattadt: farbågor, som kunna innefatta ett misstag, men hvilka vi icke utan förrådande af vår pligt ansett -oss kunna underlåta att just nu framställa. —— .— Genom bref af den 25 sistl. Febr. har Kongl. Maj:t gifvit Kommers-kollegium tillkänna, stt K. M. med afseende på den större beqvämLliohatan fen ef 20 0 2 Kanstantinnnel få