AFA LVIFL LA TATRe Konung Fredrik anlände till Sönderborg d. 6 dennes kl. half 4 eft; m., efter att ångfartyget d. 5 om aftonen hade ankrat vid Vordingborg, midt emot det gamla rödbruna slottet, der Christian II satt fängslad. 1 Sönderborg mottogs konungen på det mest tillgifna cch högtidliga sätt, och H. M. syntes djupt rörd, inssende ögonblickets allvar och betydelse. Ifrån Sönderborg utfårdades genast en proklamation, hvari Konungen säger: Slesvigsrel Mitt sista ord till er var, att jag snart skulle se eder ansigte mot ansigte. Detta mitt kongl. ord inlöser jag nu, likasom Gud är mitt vittne, att jag tänker inlösa hvarje löfte, jag af landsfaderlig kärlek gifvit er. I förtröstan på min keliga sak står jag midt ibland er; jag står här, för att tvinga lögnen och förräderiet att afkasta masken. Jag står här, för att göra det omöjligt för förrädarne alt genom falska påhitt rycka er ifrån mig. Jag står här, för att visa er och hela verlden, att det är min fria och allvarliga vilja att till det yttersta strida för min rätt. Trogne Slesvigare! Samlen er omkring er Konung, som vill föra er till medborgerlig frihet och skänka er alla de rättigheter, som kunna befästa er lycka, Och om det finnes ibland er vilseförda, så bereden mig möjlighet att Uppträda mildt ibland er, genom det att j sjelfve förmån dessa, medan det ännu är tid, att skilja sig från de upproriske, hvilkas förkastliga företag måste nedkalla rättfirdigt straff öfver deras brottsliga hufvuden. lutligep, Slesvigare! underrättar jag er derom, att jag för en till landets styrelse utnämnd Iregeringskommission vill låta inkalla landets ) myndigaeter, på det de må kunna afgifva uppiysningar om landets tillstånd, och derjemte erhålla tillfälle att aflägga räkenskap för sina handlingar och sitt förbållande. I Den regeringskommission som omtalas i slutet af proklamationen består af konferensrådet I Kirstein och grefve Sponeck, hvilka hafva att! sjelfva utse en tredje. Kirstein hade redan d. 6 mött Konungen, och sedan rest att möta Sponeck. Fiensburg var ännu då i insurgenternas hän-Ider och besatt med 4 till.:5000 man. Danska högqvarteret var i Gravensten, dit Konungen d. 7 skulle begifva sig. Två ångfartyg hade afgått till Fredericia för att afhemta Konungens hästar och bagage m. m. Iasurgenterna hade genast lemnat Bau, så snart danska trupperna syntes; Vid en rekognoscering på KrusanskoIgen, föreföll en liten träffning, hvari en dansk Jägare föll. Hufvudkorfsen under general Hedeman och venstra flygeln under öfverste Schloppegre!l hade förenat sig och skulle anfalla Flensburg, ! om ej insurgenterna dessförinnan drogo sig undan. Den 42:te, af endast Slesvigare bestående bataljonen, hade visat ettså utmärkt förhållande, latt man anförtrott den att utgöra förtroppen. Danska flottans fartyg voro i ständig verksamhet; kutterbriggen Merkurius hade den 6 blifvit afsänd söder ut. Kapten Krenckell ankom samma dag med skärgårdsfartyg, bogserade af två ångfartyg. Kapten Bille öfverförde äfven då på Hekla, trupper till Holnze:, der fregat-. ten Najaden låg. På aftonen kom kommendörkaptenen Paludan och öfvertog befälet samt bissade sin flagg på Geiser,. Korvetten Galatheax var under uppsegling. Ifrån Köpenhamn berättas under den 8, att krigsministern då afrest till armeen. Man hade redan den 7 fått underrättelse dit, att preussiska ministern v. Arnim, på förfrågan inom landtdagen i Berlin, förklarat: att Preussen icke hade krig med Danmark, utan endast hade afsändt expeditioner för att beskydda tyska området och häfda tysk rätt. Man följde lendast förbundsbeslutets föreskrift för att förekomma (?). Genom beslutet d. 17 Sept. 1846 hade förbundet förbehållit sig, att sjelf handla i denna Isak och Preussen anticiperade nu på hvad förIbundet ville göra (?). De bekymmer handelsståndet i Preussen hyste, voro mindre grundade; ty Danmark ville hvarken betrakta expeditionen som krig eller gripa till det yttersta medlet att utfärda kaparebref; dertill kände dess regering sin ställning allt för väl. För öfrigt I boppades man att äfven till lands en sammanträffaing skulle undvikas, då en vänskapligt sinnad makt (England) tade tillbjudit sin bemedling.o Imedlertid hade den lilla preussiska styrkan icke endast inmarcherat i Rendsburg, utan gått längre och inqvarterat sig i slesvigska landtbyar; hvilket icke rätt väl förenar sig med hr v. Arnims förklaring. På krigsministerns befallnivg hade arbetena med Köpenhsmns befästning åt landsidan blifvit inställda. Afven hade alla vidare gåfver af hästar blifvit afböjde, emedan man hade hela bebofvet och inga flera stallrum. Vakterna hos de kongl. personerna hade blifvit minskade till hälften. Fångbevakningen uppdrogs åt serskildt!; anställd fångbetjening. Ifrån Island hade goda underrättelser ingått! Vintren har väl varit stundom stark, men helso-, tillståndet godt och folket hade stått sig bra,jg ty förra sommaren hade varit förmånlig både f, till lands och vatten. Hamburgertidningarne af den 5 och 6, den-4 nes omtala, att den provisoriska regeringen för insurgenterna den 4 utfärdat förbud för slesvigbolsteinska fartyg att besöka Danmarks .hamnar. I öfrigt berättas från Slesvig, att friskaror, der genomtågst, sammansatta af heidelberger-;, studenter, braunsvigare,ghamburgare och hol-!y steinare; de marcherade till Fiensburg, 0. S!g v. I.om församlingen i Rendsburg hade men utspridt att tyska förbundet visat mycken till-ly fredsiällelse öfver Slesvigs förening med HolA steio, men ait likväl förbundet ännu ickel,. kommit till beslut angående erkännandet. : Den 3 hadeandra afdelningen af preussiska hjalntrönnarna nasserat Hamburg och den 61. rm 03 UD mm a ——ÖT — MA fr ert ft För ny mm KL -— (VA (MD, 0 —— AR ao