REFORMVÄNNERNAS NIONDE MÖTE. (Forts. från gårdagsbl.) Hr ARVIDSON, NILS. I anledning af den af en talare gjorda liknelsen om den plöjande bonden, bad tal. få framställa en annan liknelse. Han tänkte sig en moräbrännare. Denne hade tvenne hinder, eldens påtändande såsom materielt, samt sitt samvete såsom moraliskt hinder. För att öfvervinna det förra behöfde han blott en tändsticka, och med det sednares skrupler hade han snart uppgjort räkningen; men hvad säger nu den, hvars egodelar blifvit ett rof för lågorna, och hvad säga grannarna till det brinnande huset? — — Tal. besvarade denaf hr Gustaf Hjerta gjorda anmärkningen: att man redan här vore på god väg att biida sig på tvänne kamrar och att det icke kunde vara så rasande att utbryta ett litet lagting, med några reflexioner om minorit tens rätt, samt tillade awt han för sin del icke ansåg det så otroligt, cm mejöriteten verkligen vore böjd att, efter det förut åberopade norska mönstret, utskjuta ur sällskapet vissa medlemmar, som syntes höra till minoriteten. Hr SVEDBOM föredrog ett tvåkammarsystem, men ansåg båda kamrarna böra utgå ur samma källa; dock borde man laga så, att den ena kammaren representerade det återbållande och den andra rörelse-elementet. Såsom exempel på enkammarsystemets otjenlighet anförde talaren representationen i Chur-Hessen, som är bildad på en kammare, men som icke medfört något för landet hugnande resultat, emedan regeringen ofta med sitt veto tillintetgjorde dess beslut, under törevändning att kammaren icke deruti uttryckt folkets verkliga önskan. Baron RAAB, senior, bad få tillägga att han bade ingenting emot att orden lika rätt, som funnos i hans projekt, bortföllo, men då talaren förutsåg, att hans åsigt om redaktionen af denna punkt icke vunnit sympatier bland sällskapets majoritet, ville han ej längre uttänja diskussionen. Härefter framställde hr ordföranden: proposition huruvida 4:e punkten af bestyrelsens program bifölles, som besvarades af en starkt öfvervägande pluralitet med Ja. er ERSATTS MS ärar sv er nn