Aftonbladet – 13 april 1848, sida 1

de — åtminstone gjorde han så i Tyskland — och folk försäkra, att detta icke litet bidrog till att förskaffa honom kyrkans ynnestu, Priorn sjönk uti djup betraktelse och tog derpå åter till ordet: Menar ni, alt vår Rosas hört talas om engelsmännens bedrägeri mot fransmännens kejsare? Han bör varnas häraf, emedan han är! så god vän med engelske ambassadören. Om Rosas förlitar sig på britterna, kan det hända honom detsamma, som hände den franska kejsaren — hvad hette han? Ambrosius stod i beredskap att svara, då en franciskanermunk nalkades med temligen skyndsamma steg och aflade på långt afstånd sin presterliga helsning. Det var fader Fernando. Priorn såg forskande på honom, underrättande sig genom en blick på förband om det, som hade fört den beliga Francisci lärjunge dit så bittida. Efter några ödmjuka preliminåra anmärkvingar framförde han sina frågor rörande brodren Celeste. Feder priorn förklarade, att, så vidt han kände, brodren Celeste hade tillbragt natten i fängelset med den från lifvet dömde Rosas fienden, men utan följeslagare eller hostian, ) emedan brottslingen i sin syndiga förhärdelse hade vägrat att annamma sakramentet, och att; han ännu icke ade ålervändt. I Franciskanern såg tyst framför sig. Tvilvel uppstego i hans sinne, då han tänkte på messpennirgarna, som hade blifvit skamligt frånryckta hans kloster genom brotslingens! halsstarrighet, som hade bortskickat honom! och valt en munk från ett annat kloster. Han kunde icke alldeles återhålla uttrycket af sin förnärmade känsla för hans orden, hvilket dock