Aftonbladet – 13 april 1848, sida 1

Och han, som en gång ville eröfra hela verlden, åtnöjde sig, såsom en annan menniska, med att besegra sig sjelf. Har, som en gång hade knutit allianser med kejsare och konungar, åtnöjde sig med en väns allians, som blef honom trogen i olyckan. Och så dog han — utan kyrkans bigt — och blef begrafven på ohelig mark — på klippan der i oceanen, hvilken bär namn efter ett qvinligt helgon. Detta är att beklaga, att han icke blef munk i sin ungdom; han skulle hafva uträttat mer för kyrkan, än den heligaste bland alla våra helgon, än vår Ignatius Loyola någonsin gjorde. En lång paus följde. Fader priorn tycktes försänkt i betraktelser, hvilkas natur han gaf tillkänna genom den frågan: Tror ni, att vår Rosas någonsin hört den lille korporalens bistoria? Den spanske munken kunde knappt hålla sig från skratt, och försäkrade trovärdigheten af hans förmodan. Den lille korporalen var löjtnant, säger ni? Och blef kejsarev, sade den öndre i en mycket låg och eftertrycklig ton. Vår regent Rosas var en gaucho (hästtämjare) och blef på samma sätt general, och är nu jemngod med en kejsare. Tror ni icke, att påfven skulle vilja erkänna vårRosas för en kejsare eller för en provisionel konung, och kröna honom?) Jag vet icke, huruvida han skulle vilja krö na honom personligen, emedan afståndet är så stort; men säkert skulle han erkävna honom för enväldig, och kröningen kunde således försiggå genom vår biskop. — Det fordras endast, alt Rosas följer den lille kejsarens exempel och låter skjuta hvar och en som utgifver en bok mot honom, såsom den lille kejsaren gjor