Tore, alt SKORUNSeN avel I Ocha BIeeedae Mans der bjerta vårt samhälles behof, och genom valet af den nyss bortgångne, djupt saknade höfdingeas efterträdare, gifva oss en borgen för dess fortfarande böjelse att befordra framgången af samhällets billiga fordringar. — Följande palis-åtgärd af Konungens befsllningshafvande i Kalmar torde påkalla upp märksamhet: Genom kungörelse af den 8 nästlidnea Januari har jag anbefallt länets kronooch stadsbetjening att, efter erhållen kännedom om bzegångne stölder, söka genom sådan ransakap, som cmförmäles i 52 kap. 2 6 missgernings-balken, komma tjufven eller tjufnaden på spåren. Jag finner mig af förekomne omständigheter föranlåten att ytterligare föreskrifva: 4:0 Att hvarje länsman skall upprätta och hos sig förvara förteckning öfver alla sådane inom hans tjenstgöringsdistrikt boende personer, hvilka tillförne stulit, hos hvilka tjufsaker förut sedde äro, äfvensom öfver dem, hvilka tjufsaker försålt, hysa tjufvar eller med dem på annat sätt pläga umgänge. 9:0 Att, så snart någon anmälan om begången stöld ingått, länsmannen skall med ledning af ofvannämnda förteckning, cch med afseende på de i hvarja fall förekommande serskildte omständigheter, efter tjufven och det stulna anställa noggranna efterspaningar, dervid alltid iakttagande, att lagens föreskrifter i ofvanomförmälte kap. och blifva noggrannt efterföljda. 3:0 Att länsmännen skola en gång i hvarje vecka, jamte de förut anbefallte veckorapporterne, aflemna serskildte rapporter ö:ver alla de under veckans lopp hos dem anmälda stölder, samt i samma rapporter införa fullständig uppgift öfver alla de åtgärder, som för tjufvarnes upptäckande och det stulnas tillrättaskaffande blifvit vidtagne. Kronooch stadsbetjeningens första och förnämsta pligt är att efter yttersta förmåga, hvar i sin ort, vidmakthålla ordning och skydd till person och egendom för länets innevånare; men om länsstyrelsen alltid med tillfredsställelse erfar underlydande tjenstemäns nit och vaksamhet vid deres pligters utöfning, ämnar den också att hädanefter såsom hittills med allvar näpsa och straffa den, som i ett eller annat afseende underlåter att fullgöra sin skyldighet. Om hvad jag sålunda anbefallt och yttrat, har tit. att förständiga de under tit. lydande länsmän. — Uti tidningen Allvar cch Skämt meideJas följande insända anmärkning, hvilken torde förjena vederbörandes uppmärksamhet: pNär kaiten är boris, springer rå tan på bordet. Såsom bevis derpå,att förestående ordspråk b:sannas, må nämnas, att vederbirande i Jemtlinds län, under herr landshöfding Six0dströziors bortovaro, lirer nyligen hafva förordnat en under förmyndare varande person till stad fi kal — billistvis frågas, om ett sådant förfarande al auktoriteter röj:r takt och eftertanka., — rÖsesunds-Posten, af den 8 dennes berättar, att då ett reformmöte den ö dennes skulle i Helsingborg förs: m!as, öfverstelöjtnanten vid skånska husarregementet grefve v. Essen förbjudit begagnande af den enda större lokal, som dertili lärer verit lämplig och som blifvit hyrd för regementets musik, men ef musikdirektören för tillfället upplåten. Mötet hade sedan hållits i en annan lokal, och då det talrika sällskapet enhälligt uttalat sig för allmänna val, baslutades att ett större reformmöte skuile eza rum på Helsan som i dag, då personer af alla klasser och äfven ifrån närliggande landsbygd skulle kallas, att deri deltaga. — I Jörköpingsbladet för den 8 dennes lises: pMan hör ofta den satsen drivas, att svenska allmogen icke följer med eller särdeles intresserar sig för de poliiska förhållandena. Den som vill bafva bevis på motsats p, kan imedlertid få det när som helst, om han nu för tiden inlåter-sig i samtal med de upplystare af Smålands bönder. De sticka numera icke ugder stol med sina meningar, och säga understundom :sanningar om både regering och ständer, som på ett förunderligt sätt äro dräpande isak. Kanske det ej vore så illa, att höga vederbörande i hufvudstaden gjorde sig mödan, att i närvarande stund studera landsorternas, och särdeles, bondens sinnesstämning. De skulle då, åtminstone i Småland, finaa en befolkning, som med verklig entusiasm omfattar reformernas sak, och som synes vara fast besluten att frågan om allmänna val skall bli en verklighet. För öfrigt förspörjer man ibland allmogen, och synnerligsst dess söner, ett varmt deltagande för Danmark, och ett brinnande hat mot allt ryskt. NRA