da tänkesätt, hada ham som landshöfding väl ännu ej hunnit ingifva mer än förhoppningar, för hvilkas realiserande man dock trodde sig ega en borgen i de enskilda egenskaperne samt i det nit, det allvar och de insigter, han i så många och mångåriga kommunala bestyr ådagalagt. Men döden har med grym hand krossat alla förhoppningar, och af de många tårar, som gjutas vid den, efter mensklig synpunkt, för tidiga grafven, äro icke de minst bittra, som länet fäller. Tidpunkten är i mer än ett hänseende kritisk; och lika nödvändigt det är, att länet snar! erhåller en ny styresman med alla de, för dess väl erforderliga egenskaper, som konung och allmänhet hoppades finna hos den nu bortgångne, i så många hänseenden djupt saknade, lika svår! torde det blifva att finna en sådan passande efterträdare. Öaskande, att valet hvarken måtte blifva fördröjdt eller förhastadt, instämme vi fullkomligt 1 hvad en insändare på ett annat ställe af detta blad öfver samma ämne yttrat. Uti den åberopade insända artikeln låser man: Säkerligen skall hvarje, för framskridandet 1 allmänhet och särdeles för ordnandet af detta läns angelägenheter intresserad Blekingsbo, med lika mycken bestörtning som sorg erfara landshöfdingen Palanders frånfälle. Hvad länet just nu behöfde, en styresman, den der kände alla de brister och lyten som här sedan åratal inrotat sig, och för hvilkens, i detta fall, säkra blick och kännedom så väl om personer som förhållanden, det ej borde löna mödar att hyckla — en sådan styresman tycktes ett blid: öde hafva i den nyss bortgångna förlänat oss, mer ty vVärr endast för att genom ett lika oväntadt som hårdt slag ånyo sänka oss i samma misströstan, som en längre tid förut varit rådande. Hvad vår stad särskildt beträffar, är förlusten i månget annat afseende stor. Genom sitt humana sätt att behandla alla, sitt erkännande af menniskovärdet, på hvilken lägre ståndpunkt inom samhällsklasserna det än befann sig, sitt hyllande af den friare utveckling a! samhällskrafterna, som konung Oscar synts gynna, — genom allt detta hade landshöfding Palander re dan tillvunnit sig länets tillgifvenhet, och en ljusare framtid tycktes hafva randats. Vi stå nu på samma punkt som förr. Måtte Konungen, vid tillsättandet af den bortgångnes plats, fästa afseende på, huru väl det be höfves för denna stads, för att ej säga länets, invå nare, att ega en styresman, till hvars sannt liberale åsigter de kunna trygga sig, och i hvilken de kunna påräkna ett stöd mot den hårdnackade konservatism och embetsmanna-aristokrati, som ger sig lufi i uppretanda anathemer, hvilsa med så stort själf förtrosnde af en och annan på verklig eller inbillac hög plats inom vårt samhälle stäld person, både muntligen och skrifiligea uttalas. Vi-hoppas der före, art Konungen äfven i detta afseende måtte be bjerta vårt samhälles behof, och genom valet af der nyss bortgångne, djupt saknade böfdingens efterträ dare, gifva oss en borgen för dess fortfarande böj else att befordra framgången af samhällets billige fordringar. a ——