Aftonbladet – 11 april 1848, sida 2

VV ULICSECD, ML BIE UVEECFIBAE GSIfE PRESA KOBRA BARA naviens aktning och deltagande. Troll komma i drakskepp östan från,, Germanismen botar den Skandinaviska nationaliteten, vill till en början rycka Slesvig ur Danmarks hjerta och förvandla Sköldupgarnes gamla konungakrona till ett par tyska amiralsepiletter,. Den Augustenburgska förrädarnp hsr ändtligen aflagt masken, han har insurgerat Slesvig-Holsteinarne emot sin lagliga konung, för att i sinom tid bestiga Danmarks thron. Talaren tog slutligen med högljudda ja! af somlingen flera besvarade löfien, såsom att i lif och död Dbispringa de danska bröderna, hvarefter ett niofaldigt hurra höjdes för Danmark. Derefter uppstämdes: Länge var Nordens mägtige Stemme spjalted ete. Tribunen intogs derpå af skalden Nybom, som reciterade följande, red: benäget meddelade verser: Europas folk på sina kedjor skaka — Den gamla formen mer ej hålla vill Och Ministerer falla, throner braka, Det syns, att Gud med folket vara vill. Ailt dödkött, vuxet kring ett rikes bjerta, Det måste skäras bort, om ock med smärta. Paris, som fordom, åter itändt bålet, En monarki uti dess flammor brann; . I vrede sprang det upp och hvässte stålet, Ty det sig hånadt och bedraget fann; Och Tyskland bedja hörs — nej, nej, befaila: Dess böner, mäktiga som härrop skalla. Iislia har krossat tyranniet, Dess klassiska, dess dyra jord är fri; Och Polen väpnar sig mot barbariet, Ett folk, för ädelt, att ej frelsadt bli; Hvad Furstay brutit, folken skönt försona, Då Polen får igen sin stulna krona. Och Danmarks ädla folk, en här af bröder, Tätt slutet kring en högtänkt konung står: I denna stund det kämpar och det blöder Och hjeliedöden gladt till möte går; Förrädarn tar patent på Tyska dygder, Och Tyskeriet bördar Danska bygder. Strid, Danmark, dina heligt dyra strider! Din sak är rättvis, derför är den stark. Om än ur tusen sår du blöder — lider, Du skalt ej lemna bort en fotsbredd mark. Så är vår tro. — Dig alla Svenskar mana: Bred öfver: Slesvig Skandinaviens fana! Vi svurit tro i lifvet och i döden, Med eldig ungdomsfröjd, med ungdomsmod. Vi svurit blanda samman vira öden: Hur gerna gåfve vi för er vårt blod! Och blod just plägar icke Svensken spara, När som det gäl!er ära eller fara. Vi vänta. — Kanske snart är inne stunden, Då ock för Sverge ärans timslag slår, Då vapen rassla uti Odinrslunden Och hvar student i öppna ledet står. Om Oscar vill, då glade vi ej dröja, AM, starke i vår Gud,baneröt höja: Det blåser friskt ifrån den födra jorden Och lifvet spelar i de uvgas blod, Och fädrens grafvar, spridda öfver norden, Och häfdens röster ropa till oss: mod! Ja, famn i famn vi bedje och vi svärje: Åt Kungen lycka! — ära, Gud! åt Sverge. Härefter föreslog talaren en skål för hvarje folk, som med fullt medvetande och hög sjelfsänsla kämpar för en helig och rättvis sak — en skål för hvarje ädel folkviljas uttryck så i vårt som i främmande land, hvilken åtföljdes sf Lidners krigssång: O, yngling om du hjerta her. Kandid. Säve upprepade sin, vid ett tillfälle förut gjorda proposition om Studenternas beväpning och exercis, hvarföre ban yrkade, att Studentkorpsen borde ingå till Kongl. Maj:t med anhållen om befäl för vapenöfningar, som genast borde börja. Doc. Petterson proponerade med ett föredrag i bunden stil en skål för frihet, sanning och meanniskorätt. Stud. Nyb!xus motiverade och föreslog en skål för ett Europeiskt folkförbund emot Ryssland. Jublande hurra böjdes och Kung Carl, den unga bjeltex fulländade detta storartade projekt. Mag. Arv. Surdberg talade om franska folkets storartade bedrifter och värdiga hållning, så väl under striden för fribetens sak som efter densamma. Från Frankrike hade frihetens gudinna blifvit öfverförd till Tyskland, för att ytterligare kring hela Europa sprida sina gyllene frukter,, yttrade talaren, som härmed inledde sin skål för Franska Republiken, hvarefter Marseljäsen Jjudeligen urpstämdes, hvarpå begärdes och erhölls da capo. Kandidaten Säve erinrade om en stor mar, som lefvat cch verkat midt ibland oss, hvars djupt fosterländska anda och ider om frihet, menniskorättoch värde borde göras fruktbärande af den ungdom, som med stolthet kallar honom vår Geijer,. Haps minrne borde mana till manligt värdiga idrotter och undertryckande af alla skumrask-uppträden, för hvilka samlingen, på talarens fråga, uttryckte sin allvarliga eafskyo. Verkande i den store häfdatecknarens fotspår, skulle hans anda från saliga rymder med välbehag blicka ned på ungdomenp. Niofaldiga hurra genljödo till hans minne och Geijers e Fädernesland, hvars herrliga minner afslöt denna i alla hänseenden vackra och bjertliga hyllningsgärd. Hr Säve föreslog ock en skål för Polen. Stud. Rydberg föreslog i ett frisinnadt och fosterländskt föredrag, hvaruti han erinrade om Sveriges gamla minnen och att 430 år förflutit, under flerfaldiga nederlag, utan att Svensken ännu hämnats slaget vid Pultava m. m., en skål för Sverige. Docenten Svedelius belyste från politisk synpunkt de stora hvälfningar, som i dessa dagar tima öfverallt i Europa. Deras karakter vore så olik föregående verldshändelser, att så väl den enskilde som kabinetterna måste förvirras och ingen dödlig kunde ana följderna och slutet häraf. Dessa händelser hade dragit ett stort kors öfver den gamla politiken. Han belyste skälen för och emot möjligheten af ett ryskt anfall på Danmark och Skandinavien: man trodde väl, att Ryssarne sökte hamnar vid Österoch Nordsjön, och Gottlard vore den mest hotade punkten; men gerom ett anfall på Skandinavien och serskildt Danmark skulle de å ena sidan blifva Danmarks försvarare emot Germanismen, å andra dess fiender. England. kunde icke heller med likgiltighet åse, att Ryssland blefve bkerrskere öfver hela Norden. England och Ryssland voro de enda makter, som kunde framkalla ett Europeiskt krig, då deras intressen fordra det — och i Asien mötas den ryska och engelska civilisationen. Sannolikheten vore derföre lika stor för, som emot ett Skandinaviskt krig med Ryssland. Man borde derföre lugna sig för ögonblicket, men ej göra sig sär ker: man borde grunda sin enthusiasm icke på uppbrusande känslor och stora ord, utan på det Oryggliga beslutet, att med sans och allvar möta våld med våld. Han erinrade om 4741 års öfvermod, som icke visste om det borde Döja sig med Dina Itill gräns, men tackade sedan för att af Ryssland mottaga en konungraätt; Avjala-förbundet och dylikt å ena sidan, och de fosterländska minnen, Envv .,. pe 23 a TET TSE FE a