Hr grefve Adolf Rosen har begärt rum i Aftonbladet för följande: Uti Aftonbladet för den 28 sistl. Mars lästes en insänd artikel med rubrik: Ett ord för vinnande af framgång med jernvägar i Sverige, deruti framställdes åtskilliga anmärkningar emot företaget att anlägga den första jernvägen i riket annorstädes än emellan Stockholm och Upsala, med uttryckande tillika af den förmodan, att en sådan anläggning med Stockholm till utgåogspunkt skulle kosta vida mindre än emellan Örebro och Hult samt blifva på inkomsternas vägnar långt förmånligare, hvarigenom den ock stulle verksammare bafordra jernvägsanläggningens vidare utsträckande och ett skyndsammeare fullbordande af hela linien emellan Stockholm och Götheborg. Både sakens vigt och aktningen förinsändaren samt dem, hvilza möjligen dela hans mening, bjödo mig att icke lemna artikeln utan svar, och jag fattade med nöje tillfället att inför allmänheten framlägga en fullständig redogörelse för de öfvervägande skäl, hvilka bestämt mig att i första rummet företaga en jernvägs-anläggning emellan Hjelmaren och Wenern. Svaret växte imedlertid till en vidd, som är alltför stor för en tidningsartikel, och dst kommer följaktligen icke i sådan form insändaren tillhanda, utan såsom en liten brocbyr, bvilken blifver i bokhandeln synlig, så snart tryckningen deraf, under nuvarande brådska på tryckerierna, medhinnes. Med tillkännagifvande häraf vill jag dock på förhand här uttala min öfvertygelse, att ej blott hvilken del som heldst af den stora hufvudlinien emelian Stockholm och Götheborg, utan ock hvarje joarnbana inom fäderneslandet, uti de riktningar, som jag uti min underdåniga snsökning om rättighet till jernvägars anläggande här iriket uppgifvit, skall inom kort tid efter trafikens öppnande lemna för anliggarne tillfredsställande resultaier deraf, dess rikare ju längre utsträckt anläggningen blifver och ju längre tid rörelsen fortgår. Naturligtvis skulle ingen heldre än jag se, att jernvägsanläggning kunde företagas samtidigt på flera ställen efter ett system; och då insändaren synes lifvad af intresse för saxen, hoppas jag, att, i händelsa den af.honom yttrade öfvertygelsen, att en subskriptionslista för en bana emellan Stockholra och Upsala skulle, om saken rätt framställdes, kunna fulltecknas endast i Stockkolm, äger någon verklig grund, så att den icke är en blott lös förmodan, insändaren behagar antaga min uppmaning, att till realiserandet af ett sådant företag medverka, samt hedra mig med ett biträde, hvilket jag alltid med tacksamhet emottager. Stockholm den 6 April 1848. Ito A. E. v. Rosen.