Aftonbladet – 8 april 1848, sida 2

— I tidningen Tiden för i dag står en af de besattaste lögner, som väl från det hållet någonsin skådat d:gen (hvilket i parenihes sagdt icke måtte betyda så I:te:); och som tillika utmirker sig genom den egenvheten att man icke en gång kan utleta anledningen til dikter. 1 en artikel, kallad: Annu est ord om Reformbanketten, yttrar T.den: — — peftersom detta talämne en gång blifvit väckt, kan det ej skada alt kasta en blick på detta möte, så lingt de offisielt (i A. B. JE 67) meddelade upplysningarne räcka till. Ty värr äro dessa ganska knapphändiga. I de närmast föregående n:rna får man veta, att fyra bland subskribenterna, af hvilka en är bland hufvudmedarbeterne i A.B., villa dricza eu skil för franska republiken samt lita deklamera verser, hvilka innehålla de mest terroristiiska gräsligheter. Denna skandal als:yrdes likväl af Bestyrelsen. Efter en framkas!ad beskyllning af denna art. tord2 den minsta skyldighet, som kan tillhöra Tiden, beså uti att uppgifva de så mystiskt påpekade pers merna. Då Tiden talar om att de der personeraa velat dricka en skål för franska republ:kea och låta deklamera verser, hvilket allt afstyrdes af bestyreisen, så kan förmodligen ingen acnan menas än hr Carlga, som i en (1 A.B. för den 47 Mars synlig) proiest ) omtalar någonting dykkt, af refermmiddagens värdar elier bestyrelse honom förvögradt. Huruvida nu hr C:; versir innehålla de mest terroristiska gräsligheters, kon lisaren afgöra (som iaLemtat dem i A. B.J 77); och br C, sjelf må försvara eller nirmare utveckla den saker, derest ban finner sådant löna mödan. Men det vissa är imedlertid, att hr Carla icke är bufvudmedarbetare i Aftonbladet, enär han ieke ens tr arbetare deruti. H:ad menar då Tiden med sin så löjligt och obetänkt framkzistide insinuation? Tiden sjelf citerar sedermera en st:of ur sndra vers:n, nemligen dem, som vid reformmiddagen verkligen afsjöngos, och som h:de den bekanta signaturen H. S—g till förfatiare. Danne man tillhör ej heller A. B. redaktionen. Vi kunna väl förlåta Tiden, att under en så brydsam period vara en smula yr i bufvudet; och då den värda organen egentligen aldrig förr vetat hvad den gjort eller skrifvit, kan den väl äfven nu slå ermkring sig med trädsvärdet blindt, för stt såra luften. Men då Tiden likväl vill gå och gälla som en predikant för måtta och sans, hemställes till dess benägna eftertanke vid lägligt tillfälle, om det ej kar vara stäl att ljuga mittligt och tala nonsens med en viss s ns, — Tiden viser äfven stor förtrytelse deröfver att en fransk tidsiog la Piessen (hvilken ) LA. B. 65 (den 48 Mars), finnes ett anförande af hr bokhandlaren C. A. Bagge, hvaruti hr B. säger: att br Carlen vill flera personer yttrat sig vilja vid middagen föreslå en skål för Fraånsia Revolutionen., — Ingenstädes ser man er skål för franska republiken,, såsom Tiden säger; ej heller angår saken på minsta sätt Å. B. re— daktionen, dit hr C:rlåa hörer — lika litet som de öfrige trennej berrar, hvilka jemte honom protesterade,