Aftonbladet – 7 april 1848, sida 3

Till Redaktionen af Aftonbladet! Den protest, som Upsala studenter inlemnat mot tidningen Upsalas skefra framställning af de händelser, som här tilldrogo sig vid underrättelsen om den sednaste franska revolutionen, skall, såsom vi med harm och ledsnad förnummit, hos mången alstrat det oförklarliga missförstånd, att nämnde protest innebure ett tyst godkännande af en ennan tidnings (Tidens) lika falska och vräsngda relation om förloppet. Detta har föranledt oss, att af pämnde tidnings framställning skaffa oss en förut saknad kännedom, hvaraf vi funnit oss manade att fästa allmänhetens uppmärksamhet på en troligen förbisedd punkt i studentprotesten, hverigerom den temligen tydligt innebär äfven en protest mot tidningen Tidens välmente försök, att så framställa saken, som hade underrättelsen om den sublima verldshändelse, hvars verkningar med blixtens snabbhet redan spridt sig öfver hela det bildade Europa, af flertalet bland Upsala studenter emottagits endast med blandade känslor af harm, förakt och åtlöje. Då det nemligen i ifrågavarande protest heter, att de stora verldshändelserna i Frankrike ej kunnat undgå att på upgdomen göra ett djupt och lifligt intryck, kan bärmed rimligtvis endast åsyftas den glödande entusiasm, hvarmed den vigtiga nyheten helsades af det friska och lifliga ynglingasinnet, eller det djupa allvar, hvarmed den uppfattades af den mera mognade åldern. Visserligen är det sannt, att den af okynnet tilltänkta opinionsyttringen mot Consistorium Minus, isynnerhet mot dess af ungdomen allmänt aktade ordförande, professor H. af alla sansade studenter ganska lifligt ogillades, men att låta detta ogillande gå och gälla för uttrycket af en allmän harmp och ovilja öfver de stora politiska tilldragelserna i Frankrike, är en licentia poctica, som tidningen Tiden, måhända ej för första gången, tillåtit sig på sanningens bekostnad. Ty att äfven bland den härvarande studerande ungdomen hänförelsen vid de vigtiga underrättelsernas emottagande var både allmän och liflig, torde näppoligen af någon sanningsälskande och med verkliga förhållandet bekant person kunna förnekas; liksom man i allmänhet kan vara fullt förvissad, att den svenska ungdomens bjerta städse skall klappa af fröjd vid hvarje seger, som folkfriheten tillkämpar sig i den heliga striden mot förtryck och våld, mot hersklystnadens och egennyttans demoniska makter. Det för hvarje redligt sinnad svensk alltid dyrbara fäderneslandet, dess frihet och ära, dess inre förkofran och yttre sjelfbestånd, är och förblifver väl alltid första och förnämsta föremålet för vårt intresse, våra önskningar och sträfvander; men mensklichetens sak är äfven vår, ingriper äfven uti vårt öde. Vi våga derföre tryggt påstå, att hvarhelst frihet och upplysning, vare sig när eller fjerran, öfver förtryck och fördomar månde fira en triumf, så skall densamma med varmt och lifligt deltagande städse omfattas af Upsala studenter. Och härmed tro vi oss hafva uttalat den allmänna opinion, som råder incm härvarande studentoorps, hvilken säkerligen hvarken är så scrvil eller rabulistisk, som man från motsatta håll, densamma till föga heder, velat låta påskina. Upsala den 2 April 4848. — Äldre Studenter. Uti den förut till Aftonbladet insända. protesten berättas åtskilliga nationer hafva vägrat att deltaga.