Aftonbladet – 7 april 1848, sida 1

VERS VÄ UB JAUR UVLIIBR SHR an sä hal sb (värfvade och indelte) utgår, så har befålet vid de värfvade trupperne en stor fördel deri, att det på bestämda, ehuru kanhända nog lingt från hvarandra afskilda, tider erhåller sin lör i reda penningar; då deremot befälet vid de indelta trupperne får uppbära sin dels i penningar, dels i natura prestationer, hvilka sednare ofta måste upptagas af flera olika personer, eller ock i bästa fallet genom inkomsten af sitt boställe; men denna aflöning, uppburen på det ena eller andra sättet, utfaller dock alltid långt efter den tid då den är förtjent, ofta 20g först på det 2:dra året derefter. Lägges nu härtill, att det indelta befälet, genom sitt aflöningssätt gjorda till jordbrukare, drages ifrån sitt egentliga yrke genom nödig omtanka för sitt ekonomiska bestånd, så finner man lätt att detta aflöningssätt äfven manligt inverkar på utbildarde af skickliga ämnen för besättande af högre militärplatser. Till detta sednare kan än ytterligare läggas den korta öfningstiden för indelta armeen. Hvad åter angår truppens aflöning, så utfal ler den vid värfvade armeen i kontant beräknåd per dag, men bör likväl aldrig i penningar tilldelas manskapsat, utan användas till att, genom vederbörande regementsbefäls försorg, förse truppen med tjenlig föda. Detta är visserligen nu till någon del fallet, men torde likväl ej vara utsträckt så långt det bör och kan. Vid indelta soldatens aflöningssätt är intet annat att anmärka, än hvad redan vid rekryteringen blifvit nämndt; det är dyrare än det borde och drager derjemte soldaten belt och hållet från sitt yrke, samt måste alltid förorsaka konsiderationer vid hans uppbådande till vapenöfning och tjenstgöring i allmänhet, emedan han genom frånvaron från torpet mer eller mindre lider afbräck i de inkomster han af detta (torpet) har att påräkna för sitt uppehälle. Skådom bsklädnaden! I vår nuvarande armåe bekostas beklidnaden olika för de begge olika slagen af trupper, nemligen för de värfvade trupperne helt och hållet af kronan, och vid de indelte, dels af kronar, dels sf rustoch rotehållaren. Hvad åter anskaffaipgen vidkommer, så sker den vid de värfvade af vederbörande kompini-, sqvådronseiler balteri-chefer, hvilka med staten ingått kontrakt om truppens beklädande mot erhållanda af en vis: summa pennisgar, hvirs storlek beror dels på truppens antil, dels på mundsringens beskaffenhet. Dat:a anskeffningssätt har flera olägenheter, bland hvilka de väsendtligaste torde vara: 4:o Genom detia anskeffaingssätt måste mun; Rn blifva kronan dyrare, emedan den ar sig en så stor summa, i är tillröcklig för behoflemner et tillräcklig: stort tt, för att så väl ersätta alli det beH den omtanka, som med anskeffainäro förenade, som ock att betrygga ha2 för all den risk, han ikläder sig genom kontraktet: ingående. :3 Verkar det menligt på coldatens ordnings, emedan han aldrig kan förblifva i okunnighet derom, att en annan person, hvilken är hans egen kompani-chef, hafver fördelen a utaf det mera eller mindre ordeniliga sätt, hvarpå han virdar sina persedlar. Hvad åter anskaffoingssättet afindelta armäns beklidaad vidkommer, så hör det visserligen icke de olägenheter, som det för den värfvade armex, men dock alltid den, att ej göra soldaten intresserad utaf att vil vårda sina persedlar, då så väl den ordentlige som den oordentlige åtnjuter sansma förmåner. LS Men om, enligt hvad här blifvit visadt, den närvarande organisationen af landtiörsvaret icke är tillfredsställande, skulle den väl bl.fva fullkomligare genom det förslag, som R:kets Ständer nu emottagit ifrån regeringen, såsom des partementschefens system cch grunder för den närmaste framtidens militår-organisation? Jag har i detta afseende många tvifvelsmål — och ehuru det underdåniga memorial af landtförsvars-departesentets chef, som blifvit Rikets Ständer meddeladt i sammanhang med den kongl. proposit.onen om statsverkets tillstånd och behof, i många delar utvisar att samma psinciper hyllas, hvilka bär blifvit af mig åberopade, så äro de dock vid förslaget om verkställigheten alltför mycket åsidosatte. Mad förbigående af de delar, som stå i öppen-strid med de grunder jag redan antydt: såsom bibehållandet af för tidig beväringsålder, öfning af: blott en del utaf första beväringsklassen, uttagen efter längdemått; bibehållandet af bruket att blott kunna uppbåda yngsta klassen först, 0. s. v., innehåller förslaget åtskilligt, som dels är alideles oförenligt med andan af ett nationalförsvar, dels ändamålslöst skulle medföra alltför stora kostnader för staten och de enskilde, : Så t. ex. icke allenast bibehilles rättigheten att lega karl, utan den utsträckes äfven till legning af beväringsmanskap inom sjelfva de beväringsskyldige klasserna, hvilket i grunden rubbar hela inrättningens beräknade kraft. Vidare yrkas, att den till vapenöfning blott en gång uppbådade beväringen skall sammanbållas till 34 dagars möte, hvarigenom tiden för öfningen omöjligen kan så bestämmas, att icke manskapet undendrages jordbruket under den tid, då arbetsstyrka för det behöfves, hvilket åter icke blef fallet, om mötet hölls kortare tid och förnyades flera år, — ett sätt, som enligt hvad ock i ministerns eget utlitande säges, vore fördelaktigare ur militärisk synpunkt, och väl beräknadt äfven uiur ekonomisk, Mötets inskränkning till en enda termin gör att beväringsmanskapet omöjligt kan bibehålla undervisningens: och öningens egentliga fördelsr; bågen att inberata dera viker för tankan, att ingen verklig nytta deraf hemtäås, och den medI E-NR oe ÄT TR