Aftonbladet – 6 april 1848, sida 3

ra NE VM Vg re. ÖA Ta RR ar produkter. (Slutet följer.) i kosnintknnREEAOEE ) —RÄTTEGÅNGSOCH POLISSAKER. — Polisundersökningen angående oroligheterna. Krögerskan Fredrika Carlsson, son håller näring i huset MZ 6 vid Kolmätaregränd, bar blifvit anklagad att hafva und:r de oroliga aftnzrne gifvit fri förtäring åt dem som besökte bennes krog: Hörd häröfver, har Carlsson bestridt angifvelsen;: de som söpo hos henne hade också betalt. Krogen hade icke varit mycket besökt under de jfrågsvsrande dagarne, och stänrgts innan kl. 8 på aftonen. En dräng vid namn OO. P. Nilsson uppgifver, att han lördegsaftonen träffat en person, den kan kände till utseendet. men ej till pemnet; denne bade bjudit konom på en sup, och de begåfvo sig in på Carlssons krog. När förtäringen skulle liqviderag hade det fruntimmer, son stod vid disken; icke tagit emot någon betalnipg, utan sagt: det är betalt förut; det är medborgarebränvin. Kiogen var vid tillfället full med folk och klockan var nära 9. En snickarearbetare Westerberg berättar, att han haft ungefär samma händelse om måndagseftonen. Han kede då på Cerlssons krog integit två supar och ett par tupro, öl; men: när hen ville betala förklarede de närvarande att deticke behöfdes: det vore medborgarbränvin,. Han gick alltså, utan att betale, — Närivgsidkerskers piga bedyrar på semvete, att hon esldrig hört talas om stt fri förtäring skulle bestås på nämde krog. Hon står nästan elitid vid disken och stod der hela söndagen; men hvad som då förtärts hade med detsamma blifvit betelåt. Den dagen var der lite eller inte folkp. Hustru Carlsson åberopade några kunders vittnesbörd, enligt hvilka krogen på söndsgsaftonen varit föga besökt; hvad dessa gäster intagit hade de också betait. Således fick ri icke något för inte? frågade ordföranden ett af vittnena. Nej gudnås, blef svaret — utan när månaden är slut, så är månadspenningen också slut. För fönsterivslagningen hos fabrikören Sjöberg på Kungsholmen voro kopparslagaregesällen Rosander, sprutslagaren Sjöholm och målarearbetaren Svensson, hvilka alla arbetat hos hr Sjöberg, angifna. Våldet bade föröfvats kl. 4—92 på natten till söndagen; på 5 minuter hade 420 å 430 rutor blifvit inslagna, under skrål och skri af den okynniga skaran, som mest bestått af små pojkar, anförda af 4 eller 5 karlar. De misstänkta vilja bevisa att de tillbringat ifrågavarande natt i sina hemvist. Emot Rosander förekom dels att han, då han skiljdes från berr Sjöbergs tjenst, haft hotfulla utlåtelser, och dels att porwakterskan tyckt sig igenkänna hans röst bland tumultuanterna. Svensson skulle, då ett vittne träffade bonom på söndagen och frågade om han vore i herr Sjöbergs arbete, hafva svarst: ja, jag var der till och med kl. 4 i natt och arbetade. Förre korrektionisten Kahnberg har erkänt att kan skrifvit en proklamation och uppfästat den i kong!. teaterns hästtrappa; men han gjorde icke detta medgifvande förr än tre teatervaktmästare, som ertappat honom nästan på bar gerning, afgifvit vittnesmål derom. Proklamationen hade varit olik alla de andra; den var skrifven på ett stort ark gult papper, och innehöll-blott de crden: Prok!lemation till arbetsklassen att semlas på Brunkebergs torg i afton. Kahnberg säger att han ej varit nykter den dagen. Hen hade hört talas om proklemationerna och reformmiddegen; då gick han, som det föll sig,; i en kryddbod köpte ban pappersarket för 3 sk. och skref proklamationen efter sitt eget kufvud. Hans värdfolk har intygat, ett Kabnberg redan om fredags aftonen vetat omtala att det skulle bli folksamlingar dagen derpå. I dag förekommo åtskilliga af de polisbetjenter, som under gatuuppträdena blifvit blescerade. Några hade fått sparkar, hugg och slag af tumultuanterna; men ett par hafva erbållit sina skråmor af militären. För ett sådant äfventyr bade polisupps. C. A. Spångberg varit ute. När en gardesafdelning lördagsaftoren marscherade uppför Storkyrkobrinken och cfficern ropade ur vägenn, kade Spångberg visat sin batong, för att tillkännagifva att han tillhörde polisen; men hvarpå officern gifvit Spångberg ett värjhugg på handen hvarmed han framstack sitt tjenstetecken, så att Spångbergs tumme blef förderfvad. Polisbetjesten Svensson hade söndegsaftonen mött en större gardespatrull på Malmtorgsgatan; i förbigåendet gaf flygelmannen henom ett knytnäfsleg i arsigtet och en annan göardist spplicerade med sin gevärskolf ett döfvande slag på hans arm. — Den 4:de dennes pröfvade kömnersrättens 3:dje afdelving telegrefisten Johan Fredrik Bellborg, — bvilken, 24 år gammal, är broder till den Hellborg, som uti hattmakaren Söderströms salubod sökte utprångla den falska bankosedeln å 460 rdr banko, men vid upptöckandet deraf kom på flykten utföre gränden vid Malmens: källare och dervid drunknade i Norrström, — skyldig till laga ansvar och bestraffning för delaktighet i utprånglingen af nämnde faleka sedel; men då Johan Fredrik Hellborg jemväl vore anklagad för den sammas förfärdigande, blef ransskningens fullföljd derom öfverlemnad till rådhusrätten i Wexholms sted. Rättelse: