HaAUSCCHUS Lill ac Vilalliga VIHITCU dl UCL IG sultat, som skall vinnas, och som i sig innefattar ingenting mer eller mindre, än fåderneslandets väl eller ve. Af denna anledning anhöll tal. att få framställa några anmärkningar emvi förs:a punkten af bestyrelsens program. Ehuru denna purkt förkastat kl:ssvalsteorien trodde tal. sig likvål finna att programmets efterföljande punkter till en viss delinrymt densamma; så had2 man redan uti andra punkten skiljt folket uti tvenne stora klasser: representerade och icke representerade; de represente-l rade åter i stadsoch landtmannaklasser; vwi-l dare har programmet en annan klassifikation, nemligen tvenne valkategorier: de som välja direkte och de som välja genom elektorer. Tal. afbröts af ordföranden, som erinrads att diskussionen nu 2fhandlade programmets första punkt, och att tel. afritit från äsxsnet då han i sitt anförande ioblandsde flera af de andra punkterna. Tal. medgaf anmärkningens rigtignet och bad att få, när dessa punkter föredrogos, framställa hvsd ban nu, ehuru i orätt ordning, ämnat deremot anföra. Hin hade måst vidröra de följande punkie-na, emedan han geaom besk. ff -nbeten af desaicma ville visa hvarthän entagandet i den första punkten leder. HANS JANSSON: Sällan har en tidpunkt, mera lämplig för ombildandet af vår nationalrepresentation, erbjudit sig, än den närvarande. Hela landet genljudar af missbelåtenhet med det ofullständiga och orättvisa sätt, hvarpå nationen är representerad af sina ständer; och ett varmt intresse lefver hos svenska folket att, i stället för det gamla, af alla ogillade representationssättet, vinna något bättre, hvilket, så nära som möjligt, blir ett uttryck af hela folket. — Tal. trodde att, i fråga om valet mellan klassval eller samfälda val, den allmänna rösten öfver hela landet uttalat sig för de sistnämnde så omisskännligt, att man icke kunde draga i tvifvelsmål, att de hade folkets majoritet för sig. Talaren fann också skälet härtill vara mycket enkelt. Vi hafva haft för våra ögon exemplet af en nationalrepresentation, som, jemte det den är den enklaste af alla, äfven visat sig medföra de lyckligaste resultater. Vårt brödrafolks representation är byggd på de allmänna valens princip; Norge har städse befunnit sig väl deraf och skall säkert icke vilja utbyta sitt representationssätt emot något annat i hela vida verlden. Talaren trodde derföre, att vi borde så mycket som möjligt närma oss den norska författningen, som åt brödrafolket medfört lycka och belåtenhet; likheten uti lagar och institutioner skulle äfven kraftigt befordra svenskars och norrmäns närmare förening till ett folk med samma intressen och sympatier. Hr SVEDBOM önskade, att orden samfälda val i programmets första punkt måtte, till förekommande af tvister eller tvetydighet om rätta meningen dermed, utbytas emot orden: genxom val af foiket. Hr N. ARFVIDSON delade bestyrelsens opinion, att valrätten borde utöfvas utan afseende på stånd, men delade icke samma tanke i frågan om klasser; äfven han hade varit öfvertygad om företrädet af de samfälda valen ända tills helt nyligen, men hade i denna öfvertygelse blifvit rubbad af de stora Ihändelser, som sednast inträffat i Europa, och som enligt hans förmenande :hota att med en allmän vådeld omfatta hela civilisationen (hu!). Dessa händelser hade öfvertygat honom om nödvändigheten, att äfven åt arbetaren inrymma en andel i representationep. Detta kunde dock ej ske med en cenIsus, huru fin som helst den må tagas, men väl lät det sig göra med klasser. Klassbegreppet kunde dessutom icke skiljas från något valsätt; huru man vill ställa det, kommer man ändock alltid till klasser. Äfven valers åtskiljande för städerna och landet utgör ju en sådan klassfördelning; det är, om man så vill, kryptoklasser, men blir ändock alltid klasser. Om man derföre i stället antoge ett verkligt klass-system, så skulle äfven den lägsta delen af folket kunna komma med i någon af klasserna. Mot hr Svedboms förslag att begagna ordet folket, opponerade sig tal. på den grund, att en större villervalla derigenom kunde uppstå, än den man ville förebygga, emedan, enligt språkbruket, med folket egentligen menas de arbetande klasserna. Hr GUSTAF HJERTA anförde, att då redan vid förra sammankomsten sällskapet visat sig så allmänt öfvertygadt om olämpligheten och orättvisan af klassval, man nu måtte snart komma till beslut angående den delen af programmet, som rörde den samfälda, och som han skulle vilja kalla den allmänna valprincipens antagande. — Måhända hade det varit ett misstag, att man ej, såsom i andra länder, t. ex. England, vanligen brukas, i sjelfva sällskapets antagna namn uttryckt den hufvudåsigt det ämnade förfäkta; man hade då sluppit motståndet af dem, som alldeles icke vilja reformen, eiler vilja bibebå!la, eller blott omkläda ståndsprincipen. Imedlertid bad han, att få i största korthet anföra något, i anledning af de af några talare yttrade sympathierna för klassval. Han trodde, att då Inu folken ville utbilda folksuveräniteten, genom fullkomligare representativa former, så borde det besinnas, att grundvalen för dessa måste vara allmän fördel, allmänt förtrognde: icke större eller m nåre korporationseller klassintressen. Hvad är det representationen har till föremål? Jo, lagstiftning, beskattning och de angeligenheter, som enligt vår grundlag i önskningsväg anmälas till regeringsmakten. Lagstiftningen måste hvila på rättsgrunder; icke på intressen. Beskattningen, som nu till följa af just ståndsformen är orättvis och förkastlig, kan blott, genom en sann representation af folkets gemensamma och allmänna öfvertygelse om rättsgrunders-äntagande för densamma, förbättras. Hvad önskningsmålen angår; som kunde röra intressen, så hade ju en hvar petitionsrätten sig öppen, och beslutet beror ju af regeringen. Talaren ville anföra ett bevis på huru liten garanti klassopinion lemnar för förnuftighet i beslut; och .han bad de herrar, som talat för klasser, besinna hvad historien redan visat. Då nemligen, efter slutet af den stora eröfringsepoken inom Europa, dess stora stater bildade sig, så vidtogo despoterna, vid samhälenas ordnande, i och för administrationen, ibland annat just klassprincipen. Man gaf åt hvarje klass en form, som skulle vara ett slags utgrening af den despoiiska statens administration. Hvad nytta har väl deraf rönts? Jo, motstånd mot alla förbättringar, och motstånd just emot hvad som var till klassernas egen välförstådda fördel. Såsom exempel anförde tal., att då t, ex. i Sverige för omkring 70 år sedan frågan uppstod om sammansatta handtyverkstillåtande, så visade det sig (tal. trodde att bandlingar i kommerskollegium kunde utvisa det), att alla de handtverksklasser, som då hade med vagnmakeriet att göra, bestredo på det högsta medgifvande af det sammansatta handtverket eller fabrikationen. Alla skulle derigenom biifva ruinerade. Likväl har sedan befunnits, att, just till följd af förändringen, alla blifvit mer belåtna, emedan nu vagntillverkningen hunnit en höjd och utvidgning, den aldrig förut kunda få A2 Ucet förstå klagserna gina ack