REFORMVÄNNERNAS SÄLLSKAPS ÅTTON(Å DE MÖTE I MÅNDAGS. Enligt löfte återkosame vi till en något närmare redogörelse för detta möte, ehuru ärdock i mycket sammsndrag. Sällskapet beslöt först ait icke fortsätta den vid sjunda mötet började preliminära diskussionen, utan nu genast skrida till slutlig pröfning af programmet. Hr AF FORSELL begärde ordet och förklarade, att hon, som äfven vid förra sammankomsten varit närvarande, hade dock ej deltagit i diskussionen för att icke för sin del bidraga till dess onödiga uttänjande. Af samma orsak ämnad2 tal. icke heller denna gång deltaga i densamma, helst tal., såsom medlem af bestyrelsen, vid de många och långa öfverläggningar, sarci ömsesidiga koncessioner, som inom densamma ägt rum, kommit till den öfvertygelsen, att det vore bäitre få ett förslag till program färjigt, än att med oändliga debatter allt mera aflägsna detta sällskapets första steg till uppnående af dess hufvudändamå. Afdetta skäl och i den öfvertygelse, att alla här närvarande reformvänner, lika med talaren erkände: att en förän irad representation utgör i närvarande stund fäderneslandets vigtigaste angelägenhet, som framför allt ej bör onödigt fördröjas en enda dag, framställde tal. huruvida ej sällskapet ville öfverenskomma: att icke skiljas åt i af:ion förr än det under diskussion varande programmet blifvit antaget. Hr ordföranden fästade uppmärksamheten derpå, att hr af Forsells förslag icke kunde antagas, utan att sällskapet skulle derigenom binda händerna på sig sjalf för pröfningen; och hr ordföranden framställde derföre till sällskapet, om något så besksffadt beslut, som det tal. föreslagit, kunde af sällskapet fattas. Propositionen besvarades med nej. Hr WINQVIST instämde med hr Forsell deruti, att största skyndsamhet vore af nöden; i detta ögonblick vore hela landets uppmärksamhet riktad. på hufvudstadens reformsällskaps verksamhet, och man väntade i alla provinser med: otålighet, att detta. sällskap skulle taga initiativet i frågan, samt genom ett skyndsamt framläggande af sitt program bestämma sin förg, samt derigenom gifva reformsällskaperna i landsorterna den bestämmelse, som vore nödvändig för stt tillvägabringa harmoni och sammanhållning mellan reformvärnerna i hufvudstaden och dylika säliskaper i provinserna. Tal, hade särskildt af reformvänner i landsorterna blifvit uppmenad ait fästa detta sällskaps uppmärksamhet härpå, och trodde det vara af största vigt att icke genom vidlyftiga debatter rörande principer, hvarom sällskapets ledamöter helt säkert redan stadgat sitt omdöme, en enda dag fördröja antagandet al ett progrsm, som sedan kunde bestämma rigtningen aft den stora reformopinionens rörelse och verksamhet. Hr L. HJERTA instämde så mycket heldre i de föregående talarnes önskningar om undvikande af en vidlyftig öfverläggning af det slag, hvilket upptagit förra sammanträdet, som han icke hade kunnat fatta annat, än att hela detta sällskap ifrån början bildat sig på den samfälda yvalprincipens grund, och dat således icke kunde behöfvas att vidare anställa några disputationsakter om denna princip i allmänhet. Det finnes vissa begrepp, likasom vissa formationer, hvilka haft en rol att utföra i kulturhistorien, men som icke mera iterkommtir; och dittrod