Aftonbladet – 6 april 1848, sida 2

I MMMM nföll den gamle mannen, läggande omedvetet ina händer tillsammans, likasom till bön. Ni er, pater Fernandop, fortsatte han, pnär jag, ar lefvande: brousliogar och dömda personer: kedjor i miu förvar, på min ansvarighet ; då r jag hård, fast, oblidkelig i hvarje hänseenle, emedan det angår fullgörandet af min tjenstepligt, miit bröd, min existens, och statens säkerhet dessutom uppenbarligen derpå beror, Men när stunden är förbi, när hufvudet rular i sanden, eller när skotten blifvit affyrade och kroppen ligger der, då förekomma mig brottslingarna i ett helt annat ljus. De äro lömda, och den tanken tränger sig ofta på mig, att de nu stå som anklagare inför en domare i höjden. Som anklagare, Pater Fernanlo, inför en domare, som en dag skall nålla dom med de domare, som här teckna sina dödsdomar!, vVisserligen!, svarade Franciskanen , men dom måste öfvas på jorden och styrelsen är Guds tjenarinna. Men jag frågar, sennor Domingo, hvar skall jag finna brodern Celeste? Jag måste tala med honomvy. ; Så vidt jag vet, är han ännu i kapelletn Ab! i kapellet; får jag anhålla, att ni öppnar för mig Jag beklagar, att jog icke kan tjena er; pater Fernando; det är, som ni sjelf vet, icke tillåtet utan skriftliga order från auktoriteternap, svarade superintendenten torrt, I gåt är icke i dag; i går hade ni tillstånd såsom den biktfader, som skulle bereda den dömde till döden; han är nu icke mer, och orderna gälla alltså icke längre. Jag beklagar, pater Fernando. Behagas en ny pris?n :