Aftonbladet – 6 april 1848, sida 1

gifva lopp åt det liga lynne, som småningom hade ökat sig. Hvad satte er i hufvudet att promenera så sent i natt?, brummade Perezoso. Hvad föranledde er att vända om och följa mig ?, svarade Falsado lika vresigt. Ni kände, att i natt eller fram mot morgonen exekutionen skulle ega rum på fängelsegården, och att för denna orsak byggnaden var försedd med särskild vakt?, återtog Perezoso. Det var mig i högsta grad likgiligt; jag bekymrar mig högst litet, om ens något om Politik och politiska hrott och bestraffningarp, genmälde Falsado. I sanning det otacksammaste göra! Jag fin uet icke desto mindre, att man fullkomligt mot sin vilja kan invecklas i politiska affärerp, puttrade privatläraren. Jag har länge tänkt så, och känner det olyckligtvis så mycket bittrare i ert värderade sällskap. Vi sitta här båda lika mycket mot vår vilja, som sennor Alfonso mot sin blifver skjuten i morgon. Spionen sökte på detta sätt, lika som af en bändelse, leda samtalet på den omständighet, som hade varit grundorsaken till deras fångenskap. Men Perezoso genomskådade honom, och låtsude sofva. Falsado var högligen förargad, framförallt öfver hans kamrats förbehållsamhet, som ingalunda tycktes böjd att bekänna. Det rann honom i sinnet, att åtskilliga styrelser bade gjort vigtiga upptäckter, derigenom att de bevakade fångar, som talade i sömnen eller i feber, och lyssnade till deras ord; ett steg, hvilket storhertigen Constantins hemliga polis förstod att betjena sig af i Polen, och don Carlos inqvisition i Spanien. Sennor Perezoso måste visst känna något,