Aftonbladet – 5 april 1848, sida 3

OA BJ EFLERUATVLe 2 MELTA MALVNVIS SC UVAR vr nämnas något i afseecde på konstnärer, hvilka vid detta tillfälle kommit i åtanka; men grannlagenheten förbjuder naturligtvis att på förband omtala något deraf. OM ETT MEDBORGARE-GARDE I STOCKHOLM. Att fördelarne af ett medborgrre-gardes organisation skulle blifva bide stora och mångfaldig2, derom torde pluraliteten af bufvudstadens tänkande innevånare varit temmecligen ens2, redan innan de sednaste händelserna tydligen visade detsamma vara 2f behofvet påkalladt. Det oaktadt, hafva vi, förunderligt nor, hört åtskillig?, i öfrigt ganska förnuftiga personer, hvilka vid blotta tanken på ett medborgareeller nationalgsrde intagits af en panisk förskräcke!se, ungefär som om de befarat att en mängd vitda djur skulle utsläp:s urett menageri. Anira åter bafva skänkt den befångda idgen deras höga åtlöjes, och dertill fogat åtskilliga förnäma sxelryckningar. Huru völmenande i öfrigt de förres förskräcke!s?, och buru mal å propos de sednares sxelycknirgar kunna vara, lemna vi dem dock gerhän. 9Saken går i alla fall sin jemna lugna gång framåt.! Högst få motiverade inkast bafva afhörts, dessa taga vi oss friheten med några ord be-! möta. — Man bar invändt, att ett medborgargarde ej skulle komma ait manövrera och exercera med den ordning och pliv, som de garnisonerade trupperna. Vi svara: huru är det tänkbart att några större manövreringar kunna komma i fråga på Stockbolms trånga gator, vare sig med trupper eller medborg:re-garde? — I sammanhanz härmed har man vidare påstått: att medborgaregardet hvarken sku!le kunna skjuta så riktigt, eller så ordentligt handtera vapnen som linistrupperna. År det meningen att massakrera ju flere desto bättre, då medgifva vi att medborgaregarde är mindre lämpligt, men för. vår del våga vi anse att ett vädjsnde till vapnen bör ske så sent, och framför allt så ogerna som möjligt. Oaktadt militärens disciplin vid de sednaste bändelserna i allmänhet var berömvärd och! exemplarisk, torde dock militärens olämplighet att lugna masssn vara öfverallt i våra dagar tillräckligt erkänd och konstaterid. — Lugna massorna kan visserligen äfven den, men dsatta lugn blir grafvees! den eviga tystnadens tugn antingen för motstindarne eller för dem sjelfve! Emell:n trupperna cch folket finnes en naturlig snimosite, hvarje beröring dem emellan! bir derför våldsam. Soldaten — sjelf retad! och förolämpad — retar och u:manoar i sin ordvirg, det exa ordet tar det andra, friktionen. blir häftigare, bandgemäng uppstår — och de uppretade sinzenas eld mäste slutligen släckas! i bloå! : Se bär en anekdot 2f de många, hvilka cirkulerat öfver gatuuppträdena! Tydligt och ove-. dersävligt ådagalögger den olämpligheten af rmiltärens användarde vid upplopp, p. b. så vida! man har för afsigt att på fredlig väg och utan! manspillan göra ett slut på detsamma. En del frivillige — vi tro af femte korpralskapet — lärer stått tillsammans i en grupp vid Gustaf den tredj:s staty, för att derstädes enligt öfverenskommels2 invänta säkerhetskort. från polisen. En soldatpatru!l marscherade föri utit skeppsbron. Potrullen gjorde halt och tillsade de frivillige att skingra sig. Desse nämnde nu i hvilken egenskap och för hvilket ändarål de befunno sig der. Det är detsamman —svarades — ni få ej stå här, Till:ägelsen hörsammades och de frivillige 2fligsnade sig ganska stilla. Utan tvifvel hade de båda parterna hvar för sig fullkomligt rätt — men hvad hände? — Jo! just som de frivill:ige lagade sig till att gå, ropade en soldat efter dem: Ser pi era förb— krukor att ri inte tordes stå qvarle — Nu fogade händelsen cch Iyckan alt detta utrop egnades bildade personer, hvilka skrattade åt detsamma, men poneta att det i stäl!et varit en folksamling! Redan på väg att fredligt och stilla åtskiljas, hade den utan tvifvel vid detta skymford, full af förbittring, vändtl tillbaka endast och allenast för att visa stt den! pordes, stå qvar, och följden bade säkerligen blifvit onödigtvis förspillda menniskolif. Med ett medborgaregarde är deremot ett helt snnat förbållande. Iagen förutvarande antipatbi fiones mell.in det:a och folket. Tvertom, förenad genom en mängd moraliska band och beöringspunkter med massorna, utöfvar det på desamma det mest äfgörande inflytande. Tånkom oss t.cx. en folkmassa bestående af hamn( busar och bärare, och på andra sidan ett med-: borgaregarde bestående af handlande, bandtver-!! kare, näringsidkare och män af alla klasser. 1 ( Månhne denne bärare, sim midt emot sig ser just d-n man, af hvilken han kanske dagligen förtjenar sitt uppehälle, af hvilken han då och då får en sup eller en tolf.kliling — med ett ord den man på hvilken bans existen? till stor del b:ror — månne, säger jag, denne bärare icke betänker sig inn:n han slår till? Minne icke ssnrad:, vänliga cci allvarliga ord skola på honom utöfva någon moralsk verkan? Den som kan neka härtill kan Jita gerna piså att hvilken soldat som helst skulle kunna tala Jikt Tegner eller Wollin! Den fruktan för upplopp och orostiftningar af medborgaregardet sjelft, som äfven försports på vissa. håll, visar den märkvärdigaste, kjligaste brist på förtroende till medborgare, med hvilka desse misstrogne värligen umgås, dagligen samtala, ega affirer och hos hvilka de förut , sm m—M