vål lyckad, likssom kappans drappering och öfiga partier. Man kan med allt skäl säga att letta stycke gör br Cardon heder såsom en mästare i sin brarch af konsten, och H. K. H. Kronprinsen har den största anledning att vara ärdeles belåten med hvad zman med skäl kan kalla ett så vackert porträtt. — En högst märklig korrespendenseriikel från Götheborg förekommer i dagens Alleharda, hvari ;ensralen grefve Li wenbjelms ankomst till Göheborg uppgifves såsom förnämsta orsaken till den oro som der visat sig, och hvilket föranledt dels en deputation till Handelstidningen med begäran att ej omnämna grefvens ankomst, dels ett vänligt råd af hr borgmästaren Evert Lill grefven att oförtöfvadt afresa, såsom enda möjligheten att få snnesa lugnade. Vi meddela följande stycka af brefvet: Grefve C. G. Löwenbjelm ankom hit i söndags och mönstrade i går härvarande artilleri-regemente. Det är rigtigt märkvärdigt hvad denne man gjort sitt minne förhatligt i Göteborg. Knappt var det bekant, att han skulle komma hit, förrän större delen af stadens bättre innevånare grepos af en panisk fruktan och ängslan, icke för grefve Löwenbjelm personligen, utan för cen verkan, som hans hitkomst skulle utöfvea på massorna. Man tyckte sig redan på förhand se de diktatoriska mått och steg han ämnade företaga; huru dessa skulle reta folket; huru lätt konflikter mellan detta och trupperna, stående under grefve L:s omedelbara befäl, kunde uppkomma; huru det gamla sgget till bemälte grefve ånyo skulle vakna, och huru detta agg å ena sidan och hacs af gammalt kärmda och despotiska lynne å den andra lätt kunde framkalla uppträden af ännu betänkligare och blodigare art, än de nyligen i hufvudstaden timade. — — — Den ofvan omförmälta mönstringen af trupperna egde rum på den så kallade borggården, inom kasernmurarne, vid hvilket tillfälle han, såsom manskapet sedan berättat, erinrat detsamma om den ed det svurit konungen, ock uppmanat det att förhålla sig teppert och manhaftigt, i händelse, såsom mycken anledning vore att förmoda, några folkrörelser komme att ega rum. Att sådana der yttringar och uppmaningar, kringspridde af gemenskapen bland stadens öfriga befolkning, icke upptogos med synnerligt välbehag, faller af sig sjelft, och jag såg mer än en och mer än 50 händer knyta sig i går eftermiddag, när talet föll på grefve Löwenbjelm, Beduinen, såsom folket kallar honom.