Aftonbladet – 3 april 1848, sida 3

BIGUCIaN OR UTAe Härmed får jag bemärka, att afsigten ingalunda kan vara att tvillskynda rikedomen några fördelar, då alla, hvilka ega en så ringa förmögenhet, som den, hvarvid skilnaden torde blifva uppdragen, emeljan direkt och indirekt valrätt, t. ex. 4 mantal, och då aila embetsmän inom den öfre kategorien skulle hvardera få lika rösträtt med den rikaste magnet. om han ock egde flera hundrade hemman; men det ligger en sanning i den föreställningen, att alla, som ega en viss grad af förmögenhet eller motsvarande inkomst, i allmänhet stå hvarandra så nära i bildning och samhällsintressen, att de med hvarandra kunna jemföras, utan afseende på förmögenhetens belopp. Derföre tror jag det vara rättvist, att alla dessa få lika rösträtt. Deremot hvad angår dem, som skola rösta genom elektorer, så stå en del af dessa på så låg bildningsståndpunkt, att jemförelsen mellan dem och de män, som stå närmast den öfre afdelningen (de omedelbart röstande) bör rättvist ske efter graderad skala. Derigenom kan men oc: vara mycket liberal i ulsträckningen af rösträtten. I socknestämmen är man vand att rösta efter hemmantal, och vidblifvandet a? denna lag är ej stötande; det skulle fest mera väcka missnöje, om en torpare på en egen liten jordtorfva finge lika rösträtt med den rike bonden. Dan dam, som blifvit uppställd mellan båda afdelningarne, är bräcklig; om den faller, skulle minsta jordegare få lika rösträtt med den största possessionat, vadgårdskarlen kanske lika med grossören, klockaren lika med biskopen o. s. v. Månne Rikets Ständer skulle gå in på ett sådant förslag? Vore väl rätt att fordra det? 3:0. I sjetto punkten har bestyrelsen föreslagit, att den öre kammaren eller mindre afdelninger, som det heter, skulle väljas af den nedre kammarer. Jag har föreslegit, att öfre kammaren skulle väljas af nedre kammarens valmän, genom af dem utsedde valnämnder, ungefär så som representationskommittean förordat. Bestyrelsens förslag är helt och bållet ett enkammarsystem, och dess öfre kammare är visst i:ke egnad att utgöra någon motvigt eller ega någon den ringaste motståndskraft mot en möjlig öfverdrift bos den lögre, vare sig i konservativ eller liberal riktning. Tvärtom skulle ofelbart en sådan kammare; utgöra högsta uttrycket af den andra kammarens tendens. Vore nedre kammaren liberal, så valde den de liberalaste, vore den konservatif, så valde den de konrervativaste till ledamöter i den öfre, alldel:s så, som erfarenheten visat css, att våra nuvarande riksstånd gjort vid sina val till förstärkta utskott. Genom det valsätt jag föreslagit, skulle öfre kammaren, ehuru tillsatt likasom den andra af folket, dock kunna och sannolikt äfven komma att utgöras af utmärkta män, som, oberoende af dagens ombytliga vindkast, sjelfständigt prövade ärenderna, utan att lägga hinder för framgången at nyttiga förslager till samhällsförbättring. 4:0. I 7:de punkten bar bestyre!sen väl medgifvit åt båda kamrarno rättighet att väcka frågor, men ej åt den ö:re att pröfva någon, som icke vunnit den nedres bifall. Vidare skulle alla frågor, deri den öfre kammaren understed sig att tänka olika med den nedre, afgöras genom tyngden af denna sednares makt, på det sätt nemligen, att båda kamraine skulie sammanträda, för att med enkel pluralitet fatta beslutet. Jag vill tillerkäcna båda kamrarne lika rättigheter, hvarförutan da icke kunna uppfylla den 3estämmelse med ett tvåkammarsystem, som kan vinnas, då vi här hvarken vilja eller kunna införa en sådan öfre kammare, som Englands, utan måste begagna de elementer som finnas för inrättande af vårt tvåkammersystem. M. H.! Jag har nu redogjort för de väsendtligaste skiljaktigheterna emellan de 2:ne förslagerna. Jag ber eder icke förkasta alla försigtig hetsmått, icke fordra annat än hvad som bör kurna bifallas. Då vi vilja förändra sekelgamla institutioner — och någon gång måste det föråldrade gifva vika för det nya — få vi ej kasta öfver bord alla garantier emot det nyas missbruk; och just i sansen, i måttan af våra anspråk ligger den säkraste borgen för deras framgång. Då vi meddelat ofvanstående anförande ensamt bland allt som förekom vid sammankomsten, anse vi oss äfven skyldige att dervid tillägga några anmärkningar. Vi hafve redan yttrat, att frih. Raabs förslag i allmänchet är ganska liberalt; låtom oss dock se, om ej de punkter, i hvilka han skiljer sig, motverka till en stor del nyttan af det sökta ändamålet. Vi vilja icke uppehålla oss vid den graderade rögtberäkningen i den nedra kathegorien för de indirekta valen; det kan i det hela icke betyda så mycket; men det fianes vissa ider, hvilkas tid är förbi för alltid, och detta synes ostridigt vara fallet med dan olika röstberäkningen. MHvyarkon inom reformsällskapet eller bestyrelsen har hittills, åtminstone på de sednare sammankomsterna, en röst utom friherre Raabs höjt sig för denna gradation. Förmågan att utse en valman, hvilket är annat än att bedöma en represertants talang och karakter, fiones också, enligt erfarenheten, så fullkomligt inom äfven den mest obemedlade, emedan förtroende till karaktererna der egentligen kommer i fråga, att de farhågor, friherre Raab i det hänseendet hyser, synas alldeles ötverflödiga. Deremot utgör förslaget om kamrarnes lika rättig heter en bestämmelse, som Vid närmare granskning sällan skall gagna, men ofta kunna skada en god sak, så vida meningen är, att de lagstiftningsfrågor m. m., hvarom kamrarne vore af olika tankar, skulle förfalla. Det är nemligen en bestämd erfarenhet, och man borde noga lägga märke dertill, att just vid sådana kritiska tillföllän, då mesta fara för förhastade beslut är förhanden, och då således den isyftade nyttan af ett återhåll från en öfre kammare skullo vara att påräkna, utöfvar den nästan aldrig ett sådant. Återhållet blifver således egentligen blott ett slags hindrande machineri i allmänhet, som ofia kan omintetgöra framgången af Verkligt pyttiga saker. Dst gemensamma sammanträdandet till omröstning är deremot en utväg, som, sedan den lemrat allt nödigt utrymme till ärendenas pröfning på två särskilda ställen, likväl garanterar hvad man alltid bör söka, ett bestämdt beslut. En pluralitet af den mindre afdelningen jemte en minoritet af den större skall dervid kunna sätta en dem emot alla vådliga förhastanden, då rådrum under tiden uppstått för besinningen och hvarje vigtigt ärende äfven deremot diekuterss utanför representationen. — Mycket vore ännu att säga, men det anförda torde för ögonblicket vara tillräckligt. 78 nm ———— (Insändt.) HVARTHAN? Det kan icke längre motsägss, att ju den sista tidens händelser blifva af verldsbistorisk vigt, och att genom dem de politiska samhällenas lifsfråga blifvit oförtydbart besvarad. Denna fråga, i dess tusende former, återkommer sdaal AT: mr AA pi ll då tfrrannn altnanmntössaana Ra het me RR RA RR KA PR RA I I DD Rn AA AA AA Do AR eo AA An er Vr CM VR JR MR RR DD OA ER JA a KR MA BR RR DR DR VR ÄN KH GK PA br JR kt Ng VA rg —FR mm — mm ra mm