Aftonbladet – 1 april 1848, sida 2

J skolen uppfylla den största akt i ett folks lif: att utvälj lande!s representanter; att från edra samvyeten och edra röster låta utgå icke längre endast en regering, utsn en social makt, en fullständig konstitution. J skolen organisera republiken. Vi hafva ej gjort annat än proklamerat den. Genom acklamation tilldelade denna m:kt under folkets interregnum, hafve vi icke örskat och önska ingen annan diktatur än nödvändighetens. On vi hade afslagit denna fariiga post, så hade vi varit fege. Om vi qvarblefve der en timma lingre än nödvändigheten kräfver, så vore vi vildskräktare. J endast ären stsrke! Vi räkna dagarne. Vi måse skynda, att inationens händer återlemna republiken. Den provisoriska vallag, som vi utfärdat, är den vidsträcktaste som någonsin hos någon nation på jorden församlat folket till utöfvande at menniskans bögsta rättighet: hennes egen suveränitet. Valrätt tillhör alla utan undantag. Fråa denaa lags utgifvande finnes icke mera någon proletär i Frankrike. Hvarje fransman, som uppnått manbar ålder, år poltisk medbargare. Hvarje medborgare är valman. Hvarje valman är suverän. Rättigheen är lika och ueslut:nde för alla. Det gifves ingen medborgare, som skuile kunna säga till den andra: du är mera suverän än jag. Besinnaen eder makt, gören eder färdiga att utöfva den, och varen värdige att inträda i besittningen af edert rike! Folkets rike kallas republik. Om j frågen oss, hvilken republik vi mena med dessa ord, oca hvilka principer, hvilken politik, hvilka dygder vi tillönska de republikaner, som j skolen utvälja, så svare vi eder: betrakten folket i Paris och Frankrike sedan republikens proklamation! Folket har kämpat med bjeltemod. Folket bar triumferat mea mensklighet. Folket har undertryckt de första timmaraes an:rki. Folket har genast efter striden sjelf sönder brutit den rättvisa vredens vapen. Det har uppbränat schavotlten. Det har proklamerat dödsstraffets afskaffande mot des: fiender. Det har reapekterat den iodividuella friheten genom att icke proskribera någon. Det har respekterat samvetet uti religionen, som det vill hafva fri, men som det vill hafva utan ståndsskillnad och privilegier. Det har respekterat egendomen. Det har drifvit ärligh:ten till den höjd af oegennytta, att det väcker historiens beundran och ssmkänsla. Det har bland de hederligaste och pålitligaste mäns namn valt dem, som fölio det i händerna, att sätta sig i spetsen för det. Det har icke utstött ett skrik af hat eller afund till förmögenheten. Icke ett himdrop mot någon. Det har med ett ord gjort namnet: folk till namnet: mod, mildhet och dygd. Vi hafva ej mer än en enda instruktion att silva eder! Låten folket inspirera eder, liknen det! Tånken, kännen, rösten, handlen som det. Den provisoriska regeringen vill icke likna de folksuveränetetens usurpatoriska rezeringar, hvilka bestucko valmännen och för ott brottsligt pris köpte natisnens samvete. Hvartill tjenar det att efterträda dessa regeringar, om det är för att likna dem? Hsartill tjenar det att hafva utvalt och tilbedit republiken, om republiken redan de första dagarne skall träda i det afskaffade konungadömets fotspår? Den betraktar det såsom en sf sina pligter att öfver valförrättningarne utbreda detta ljus, som upplyser samveten utan att inskränka derss rätt. D-n inskränker sig till att neutralisera den gamla administrationens skadliga inflytande, hvilket bar förvändt och förfalskat valen. Den provisoriska rezeringen vill att det offentliga samvetet skall regeral Den oroar sig icka öfver de gamla partierna; de gamla partierna haffa på tre dagar åldrats ett sekel! Republiken skall öfvertyga dem, genom att bereda dem säkerhet och rättvisa. Nödvändigheten är en stor herre. Republiken, märken det väl, har den lyckan att vara en nödvändighetens regering. Vi måste tänka. Man kan ej återgå till omöjliga konungadömen. Man vill icke nedstiga till okända anarkier. Man skall vara republikan af förnuft. Gifven endest alla säkerbet, frihet, aktning, Försäkren äfven andra om det oberoende vid omröstningar, som J sjelfve önsken. Betrak!en icke hvilket namn de, som J tron vara ed:a vänner, skrifva på sin voter nzssedel, och varen förut förvissade, att de endast skrifva det narin, sam kan rädda dem. Det vill säga, det af en duglig och rättskaffens republikan. I Säkerhet, frihet, aktning för alla väljande medborgares samveten, det är den repubhkanska regeringens syftemål, det är dess pligt, det är eder! Det är folkets räddning! Hafven tillit till landets sunda förnuft, och det skall hafva tillt till eder; gifven det friheten, och det skal! i utbyte gifva eder republiken. Medborgare! — Frankrike har i närvarande stund, midt under några financiella svårigheter, testamentersde af konungadömet, men under försynens auspicier, det största verk i nyare tider under händer: grundläggandet af hela folkets regering, organisationen af demokratien, alla rättigbeters, alla intressens, alla insigters och alla dygders republik. Omständigheterna äro gynnande. Freden ir Reg Din nunva iddarn han dana atm lata I Å