Aftonbladet – 1 april 1848, sida 1

DOLORES. ROMAN AF BARRO HARRING, I FYRA DELAR. Horatio mätte timmarnas gång, medan han stödde sig mot Nordstjernans reling och blickade ut i natten, som icke erbjöd hans öga något tröstande föremål. Flodens brusande, som med stormens våldsamhet hastade till oceanen, var den predominerande melodien, en natursymfoni i hennes prakt och rörelses omätlighet. Knakandet i ett rå afbröt då och då brusandets entonighet, och så förrann timma efter timma i evighetens haf. Vaktklockorna från alla skepp nar och fjerran ljudade i mystiska, harmoniska toner, i den vexlande klangen af de olika metuller, som der från alla verldens delar blifvit sammanförda till en flytande klockkonceit på La Platafloden. Oupphövrligt och wed rastlös skyndsamhet brusade La Plitas fradgande vågor mot NordsMernan, hvars tunga kabeltåg bevisade sin fasthet, när skeppet gång efter annan skakades af en häftig vindstöt. Många åskmoln hotade hvarandra med sina tysta krigslörklaringar, men uppsköto att sända ut sina förstörande blixtar från molnen, som ouppbörligt vexlade former, och hvilkas kolossala bildningar framstodo desto skarpare, ju mindre den öfriga klara himmelen förmörkades af mindre moln. Ynglingens sinne, i hvars skakade djup naturens storhet endast i brutna bilder återspeglades, tycktes förete samma kontraster som firmamentet, hvilket till en del var insvept i åskmoln. Tanken på hans farbroders annalkande dödsstund, hvilkens öde han genom blodsoch tillgifvenhetsband kände så nära ——— LL ) Se Aftonbladet MM 68—70, 79—73,