Aftonbladet – 1 april 1848, sida 1

lidande och öde, såsom det der var en del af menniskosläglet. Horatio såg i hans farbroders skakande öde och i den fara, som sväfvade öfver Dolores, älskade varelsers lidande; och derföre kände han desto djupare sitt folks slafveri och betryck under en barbars bödelsyxa. Icke destomindre genom inflytelsen af sina slägtingars principer och exempel ofrivilligt bragt till ett högre sätt alt se sakerna, såg han i denna skräckperiod för hans land den strid på lif och död, genom hvilken allena folkets kraft kunde utvecklas, eller den sedliga friheten, hvilken är grundvalen för all medborgerlig frihet, befästas. I kraft af hans tro på Guds försyn uppstod hos honom tro på enskligketen. Swålen af en framtid, som skulle bringa en klarare dag, genombröt den lidandets natt, som omgaf honom, och gaf ljus åt hans hjerta, Emedan han, i sin barnalika renhet, var ur stånd att antaga verkligheten af en absolut ondska på jorden, var hans obegränsade afsky för förtryck ock tyranni mer ett resultat af hans landsniins lidanden än af personligt hat mot fienderna till sanning och frihet, dem han betraktade som olyckliga, förblindade varelser, hvilka, till följd af sin egen låghet och föraktliga sjelfviskhet, trampade menniskoslägtels rättigheter under fölterna, Då han ej såg något föremål i den riktning han väntade återlhgmsten af kaptenens båt, vände han stund efter annan sina blickar mot den del af staden, der klostret vår: beläget, hvilket, begagnadt såsom fängelse, inrieslöt.den martyr, hvars sista ögonblick, såsom sandkornen i ett timglas, syntee rinna fortare, ju närmare slutet af derås tid nalkades; Ingen opn