Aftonbladet – 31 mars 1848, sida 1

finner först på motsatta stranden, nära Montevideo, sitt utlopp. Under sådana omständigheter ökar sig strömmens hastighet, så väl uppåt som nedåt, i stället för 3 mil i timmen, till ö eller sju, så att ett fartyg, som seglar med strömmen, lätt kan tillryggalägga denna sträcka på en timme. Fartyg, som ankra på redden, kunna medelst pråmar och båtar träda i förbindelse med staden; båtar, som sälla passagerarne i land, hindras af sanden att lägga till, och passagerarne måste medelst trossvagnar och kärror försättas på det torra. Fartygens uroch ilastning tillåtes enligt lag blott på en enda punkt af staden, att den så mycket lättare må bevakas och smugglingen försvåras, så att af smugglare både list och djerfhet erfordras i försöket att gäcka vaktens verksamhet, derigenom att de lägga till några mil ofvan eller nedom den fastställda punkten. Hufvudstadens belägenhet, såsom ett stort lands hufvudstad, har en afgjord inflytelse på dess politiska omständigheter och inre förhållanden. Ett infall eller angrepp från sjösidan i stadens grannskap skulle blifva svårt, och en marsch genom det inre af landet öfver nästan ändlösa slätter, sparsamt odlade och befolkade, skulle vara ett problem för eröfringslusten. Dessutom måste tagas i betraktande, att infödingarne, huru ringa deras antal är i förhållande till landets vidd, ingalunda äro obetydliga till antal och bestå af starka och krigiska stammar, utmärkta för fysisk verksamhet och styrka; ett från barndomen inöfvadt kavalleri, som växt upp i striden med tyrbenta hundar och är skickligt att försvara sig mot tvåbenta, under hvilket namn de måtte presentera sig.