Aftonbladet – 30 mars 1848, sida 3

Iför sina intellektuella mödor. Om författarer eller den förmenta författarinnan är ett frun: timmer och i någon förbindelse med engelsk: familjer härstädes, synes det ganska naturligt att hon måste hafva hållit sin poetiska talang mycket hemlig, på det hon icke måtte ådrag: sig åtlöje bland engelska fruntimmer. Had hon deremot lefvat i beröring med franska och italienska familjer, skulle hon uppenbarliger längesedan på ett eller annat sätt blifvit känd som skaldinna. Det som ibland de förra skulle hafva ådragit henne åtlöje, skulle bland de sednare hafva blifvit räknadt henne till heder. Huru l utropade i en hast barberaren, i samtal med sennor Boto om samma ämne; den skurken ville icke bekänna, ville icke mot: taga besök af bigtfadren? Ni misstager er, sennor Pedrillo,, anmärkte sennor Boto; ban vägrade ingalunda besök af en bigtfader, han åstundade endast sin egen; han önskade en benediktiner i stället för en franciskaner ; det är misstaget.n En benediktiner? frågade genast Perezoso, närmande sig barberaren, under det Falsado gerna skulle hafva förbehållit sig det intressanta samtalet rörande den presupponerade författarinnan, och hafva hört något mer. En benediktiner, brodren Celeste ?) fortsatte han; så har jag af en händelse fått veta. Är det icke så, sennor Botlo? Ni menar visst brodren Celeste ? ,Just honom — just honom, såsom jag fick veta af två gäster, som talade om dagens nyheter,, försäkrade Boto. . Hvem är brodren Celeste ?) frågade Perezoso. ,Hvad är hans familjnamn? Är han en sydamerikan eller någon af dessa spanska prester — en af don Carlos? jesuiter — som inqvarterat sig här?) Han är den rike sennor Lorenzo de V—, som af kärlek, olycklig kärlek, som folk kallar det, föll på den ideen att antaga tonsuren, försäkrade sennor Boto. Lorenzo de V-—?). utropade privatläraren