Aftonbladet – 30 mars 1848, sida 1

märkbart står att läsa. Under föregifvande alt han hade förlorat en betydlig del af sin för mögenhet och blifvit ryckt från sitt förra yrke, upprättade ban ett kaffehus, medan han egentligen var spion. Men det var med honom, som med så många af hans slag i andra despotiska stater; han var lika dum, som karakterslös, och förrådde snart ofrivilligt sin ställning. Patrioternas parti förlorade intet i honom och despotismen vann icke mycket. Icke destomindre uppbar ban en pension af den hemliga fonden, hvilken på samma gång var Rosas enskilda handkassa, och vegeterade lik en giftig planta i en fruktbärande trägård. En grupp af tjenliga subjekter för den tillkommande konungen i La Plata, med röda band i sina knapphål, röda näsdukar, somliga till och med röda vestar — andra, utom dessa igenkänningstecken på Rosas parti, med röda näsor — diskuterade just dageos ämne, den mnedrige, Alfonsos afrättning, såsom de i sitt pligtskyldiga förakt benämnde honom, när sennor Falsado inträdde och befallde ett. glas likör. Uppmärksamt lyssnande på samtalet enligt bruket i hans hemliga yrke, höll ban glaset till sina läppar, medan kan kastade en forskande blick på de närvarande och till slut på sennor Boto, för att tysthet fråga honom, om ban fått veta något, som kunde vara af vigt för bonom. Hvad nytt, sennor Boto? frågade han med låg röst, fruktande att hans blick icke hade blifvit tillräckligt förstådd: Ingenting, utom hvad ni redan känner, svarade värden, shvad herrarne just talade om — att hans excellens, den höge diktatorn har salt ett pris på upptäckten af författaren till