Aftonbladet – 29 mars 1848, sida 1

DOLORES. ROMAN AF HARRO HARRING, I FYRA DELAR. SJUNDE KAPITLET. i DÖDSBEREDELSEN. De ingingo under tystnad i kapellet. Alfonso nalkades altaret med en fast och manlig hållning och föll på knä i bön. Exemplet följdes af de två munkarna, samt Achilles och den åtföljande vakten, Efter slutad bön steg Alfonso upp, och likaledes Dolores och Lorenzo. Alfonso, stärkt till själ och nerver af det andliga umgänget med den älskade underfulla varelsen,, begynte nu tala franska, som vakten icke kunde förstå, hvilken dessutom redan hade intagit sina hviloplatser och insomnat efter hand. Han sade: i I Fadrens namn, hvilken skapade stjernornas .myriader! i Sonens, timmermannens sons namn, hvilken förkunnade menniskoslägtets frigörelse! i den Heliga Andas namn, hvilken förenar menskligheten med gudomen och uppenbarar sig såsom framskridandets och förbättringens anda från tidehvarf till tidehvarf — tager jag afsked af eder och denna jordiska verld, och nalkas min död. Amen! Amen! När Menniskones Son föddes i den romerska provinsen Galileen, lefde hans folk under de romerska kejsarnes välde. Menniskoslägtet var försjunket i otro, sjelfviskhet och afgudadyrkan,Bemedan vid denna tid ingen religion herrskade på jorden. Tron hade slocknat, kärlekens glöd var slocknad. Förnedradt af slafveri, vältrade sig menniskoslägtet uti sinnlighetens smuts vid stora afgudars fötter! Man dyrkade formen i stället för andan! Man kände behofvet af kärlek, och omfamnade en marmorstaty! Men den, som kände trons hugsvalelse, trodde på en Messias. Jesus kom, — en man, som gjorde under och lärde, i sanningens anda, likhetens, rättvisans och menniskokärlekens principer, i rak motsats till slafveriet under den kärlekslösa och orättrådiga despotismen. De Skriftlärde och Fariseerna 5e Aftonbladet 4 68—z70 och 72.