Aftonbladet – 29 mars 1848, sida 1

korset, som hvälfver sig kring den södra polen, vid hvilken menniskoögat icke upptäckt någon polstjerna, nått den höjd, att det blef synligt för de tre dödliga vid dödsfestens altare. Dante!, utropade i en hast Lorenzo, när han märkte korsets Jjus. Vännerna upplyfte sina ögon och -hjertan till martyrdömets symbol, hvilken den äldste och kanhända störste skald inom vår kristna tideräkning i en underbar vision såg. århundraden förut, innan någon europ, så vidt man känner, bade passerat dagjemningslinien och bekantgjort den södra hemisferens konstellationer. Dantel!, suckade Lorenzo, talande efter en kort paus, under hvilken hans upplyftade ögon förblefvo likasom fastlåsta vid konstellalionen. ,Såsom Dantes ande i helig kontemplation såg denna konstellation, århundraden förut, innan den var känd för något menniskoöga norr om eqvatorn, så skåda våra ögon rihbetens stjernor för Sydamerika, såsom en ramtids lysande stjernor — af frihet, jemikhet och mensklighet! Likasom Galilei en sång blef dömd inför en borgerlig och kyrkig domstol, derföre att han förklarade, att år jord hvälfde sig med andra planeter kring olen, i motsats till bibelns bokstaf; såsom han sina sista ord försäkrade: Jag tror på laneternas : rörelsev — så dömes du sammaedes för din tro på menniskoslägtets rörelse, vå menniskoslägtets lyftning, i motsats till yranniets despotiska befallning till detsamma — att stå stilla ! Alfonso, hvilken af andan i dessa ord hatigt fördes tillbaka i sitt element, lade sin vögra hand på silt högt klappande bjerta, ch ulbrast i följande förklaring: Jag tror på Gud och menskligheten; för lem har jog kämpat. Jag ser framtidens stjeror glänsa — frihetens lysande stjernor — ydamerikas förenings stjernor; och cmedan g förklarade hvad jag såg och handlade engt min tro, måste jag dö. Jag dör, men ig har icke lefvat förgäfvess Herrans ande ar för mig uppenbarat sig såsom kärlek, ch jag har förkunnat menniskokärlekens höga