Aftonbladet – 29 mars 1848, sida 1

Vårt lif får förklaring, får frid och försoning, När en gång den makt, som i himmelen rår, För spiran på jorden, när kärleken får I menniskors bjertan sin eviga boning! Dolores utandades de sista orden i den högsta lyftning af gudomlig iuspiration. Derpå tog hon ett oblat, bröt det och, delande det med Alfonso och Lorenzo, -:sade hon med en mildare röst: Och han tog brödet, tackade, och räckte det till sina vänner och sade: Tager och äter, och ansen detta brödet som min lekamen, som brytes för menniskoslägtets frälsning; och så ofta som J mötens i andan, tänker på mig! Och tagande sedan kalken, räckte hov den till de båda vännerna, och förande den till deras läppar, sade hon: Sammaledes tog ban ock kalken, tackade, gaf sina lärjungar och sade: Dricker häraf alle och tänker, att det är . mitt blod, det Nya Testamentets blod, det jag testamenterar menniskoslägtet, i det det varder utgjutet för många! Jag säger eder, att jag skall hädanefter icke dricka mer det af vinträd kommet är; tager J och dricker det, och tänker på mig I En lång paus följde på denna högtidliga bandling. Alla tre knäföllo i tyst bön. Den, som är bekant med den katolska ritualen, skall redan hafva märkt, att detta firande af Herrans Nattvard ingalunda öfverenstämde med kyrkans ceremoniel. Denna omständighet härrörde från dessa Christnas belägenhet, som, affallna från kyrkan såsom tyranners statsinstitution, med omfattandet af kristendomens gudomliga ide, betjenade sig af sådana former, som de ansågo klarast uttrycka den ursprungliga andan i Jesu afskedsmåltid. Det södra korsets konstellation, hvilken är osynlig för innevånarne i vår nordiska hemisfer, framlyste i en hast genom de mörka åskmolnens skilda massor. Dessa stjernors ljus (den södra hemisferen är, fastän mer lysande, mindre utmärkt af framstående konstellationer än den norra) kastade sina strålar genom ett högt hvälfdt fönster in i det mörka kapellet. På samma sätt som stora björns konstellation kring den norra polstjernan, så hade nu!