Aftonbladet – 29 mars 1848, sida 1

dade sig med hans egna. Lågt, men uttrycksfullt tog derpå Dolores till ordet: vAnda, kraft, ljus och kärlek äro ett: de äro beslägtade strålar, som harflyta från samma källa, från Gud, alltings källa. På Honom tro vi i mörkret; Hans ljus skola vi ock hädanefter skåda: Långt bortom solarna som fjerran brinna — För tusen år sen tändes deras bloss Fast strålen än ej hunnit ned till oss! — Den store andens boning är; vi finna Ej vägen dit, den öfver verldar går, Och tanken tröttad, villas i sitt spår. Och dock — om vi förvillas, Herran Förvillas ej; han mäter rymdens ban, Och i ett nu, kring luftens ocean Hans ilbud gå; och från omätligt fjerran Den minsta punkt, ett ringa menskobjerta, Som sväller här af fröjd, af smärta, Han: ser, och när han vill, ur qvalens brand Han tar det till sig med allsvåldig hand. — Men strid skall vara, annars själen domnar; Storm skall det Vara, annars blomman dör; Ty strid är lifsluft, qvalmig stiltje för Till grafven blott, der lifvet slutligt somnar. ,Förtvifla! Nej, icke förtviflal Förtvillade Menniskones Son, när han på korset, för ett ögonblick, kände sig sjelf öfvergifven af Gud? Nej, det var på detta sätt han kungjorde för oss, alt hans Menskliga hjerta brast. Han viflade på framgången af sin lära om menriskoslägtets befrielse vid den tiden, men icke om menniskoslägtet. Hans lefnad, så väl som ans död, tillkännagaf menskliga känslor, nenskliga lidanden, tro på menskligheten, ro på menniskoslägtets lyftning. Och menviskoslägtet framgår städse mot sin bestämnelse. i i Nej, det är ingen dröm,, fortfor Dolores. i )et är ingen dröm, som mitt sinne bedårar, jag vet att min aning en gång fylles opp! rast mörkret vår bana på jorden försvårar, Mot ljusare trakter den kröker sitt lopp. )et är ingen dröm, att en framtid skall komma Jer synden och döden ej bygga sitt bo; fen dygden skall trifvas och kraften skall blomma nyo i verlden, med fastare tro. Jet är ingen dröm, ty jag vet hon skall brytas Srgängelsens boja, och själen bli fri! ch jorden till himmelens förgård förbytas och menskor till englar som lefva deri!l