Aftonbladet – 29 mars 1848, sida 1

sågo hans bemödande att återställa den ursprungliga religionen, att afskudda deras traditioner och former för andens kufvande. Han blef anklagad och dömd som en missgerningsman, under föregifvande att hafva sökt uppböja sina landsmän till eff folk på demokratiens grundval, emedan han önskade frigöra dem från moralisk träldom; och han blef förrådd och såld och öfverlemnad i sina fienders våld, och fastnaglad vid korset såsom en upprorsstiftarel Och då hans dödsstund nalkades, förkunnade han sina lärjungar menniskoslägtets strid, som ifrån tidehvarf till tidehvarf förblifvit densamma, sägande ): J skolen icke mena, att jag är kommen till att sända fred på jorden; jag är icke kommen till att sända tredy utan svärdet. Ty jag är kommen till att göra sonen skiljaktig mot sin fader och dottren mot sin moder. Och menniskans eget husfolk skola varda hennes fiender: a Men vakten eder för menniskorna, ty de skola öfverantvarda eder på sina rådhus, och hudflänga eder i sina synagogor. Den ene brodren skall öfverantvarda den andre till döden, och fadren sonen. Och j skolen blifva hatade af alla för mitt namns skull; men hvilken som står fast intill ändan, han skall blifva salig. Men när de förfölja eder i den ena staden, så flyr till den andra. Och hvilken som icke tager sitt kors på sig och följer mig, han är mig icke värd, Hvilken som finner sitt lif, han skall mista det, men hvilken som mister sitt lif för min skull, han skall finna det. Och då han visste den sista stunden vara i annalkande, församlade han sina lärjungar aftonen före sin död, att hålla med dem sin afskedsmåltid.n Vid dessa ord vände Alfonso sina ögon mot hostian och blickade sedan på Dolores, hvars ögon hitintills bade varit beständigt fästade på honom, och hvilkas strålar synbarligen blan) Matth. 40 Kep. vers. 34, 35, 356, 17, 24, 292, 93, 38, 39.