Aftonbladet – 28 mars 1848, sida 3

Var det borgerskapets underdåniga röst adressen pnuttrycker, eller var det herrar femtio äldstes? Herr Gustafsson, vet så väl som alla, att en hvar älskar Hans Maj:t Konungen ifrån den minsta till den största, ifrån den fattigaste till den mest förmögna; det är allmänt kändt, och att vår älskade Konung kunde påräkna borgerskapets hela stöd, för att återställa stadens lugn, derom kunde han väl ej en gång tvifla, emedan de största orostiftarne mest bestodo af småpojkar, samt om de hade några ledare de ej vore många och visste kanhända ej sjelfva hvad deras mening var, ehuru de samman,narrade en folkmassa för att, som man säger, bara gapa, och enligt de flestes öfvertygelse, att hade vej militäårsammandragning skett, och som man hörde med skarpladdade gevär, så hade aldrig Stockholms stad kommit i en sådan villervalla; och hvad den skarpa skjutningen gjorde för godt, det må framtiden besvara, men så mycket veta vi redan, att herr Gustafssons slippriga tal till Hans Maj:t Konungen, med underdånig anhållan, att om Högst densamme för godt funne att nyttja ännu skarpare åtgärder att detta vore onekligen rätt; detta tillgörande tyckes likväl vara mindre af nöden, äfven med den framställning till öfverståthållaren om förändring i sin första extra kungörelse, som ptycktes vara i all ordning, — den sednare bringar mera oordning än nytta, — hade herrar femtio äldste straxt gått upp till Hans Maj:t Konungen och med lugnad försäkran, att Stockholms borgerskap pville sjelfva med biträde af vanliga patruller sörja för stadens lugn, utan militärens mellankomst, hade dessa herrar handlat som män, och hade fört folkets talan och ej som nu skedt; — — månne dessa herrar nu vilja betala fiolerna för allt, som i och för denna sak är och blir gjordt? Detta få vi väl reda på sedan, men hvad göra ej våra styresmän för det allmänna bästa, den fattigare delen af handtverkare får nog kännas vid det, ty när det på allt vis beredes arbetsförtjenst för gröfre arbetsfolk, som onekligen är räit, men så arbetas så mycket lifligare till de förras undergång, det har likväl hållits på med i flera år, men nu är kronan satt på verket, — det skrifves visserligen mycket i Skyddsföreningar och Bildningscirklar samt andra föreningar, men hvad hbjelper pallt detta; våra gesäller ha väl också omtalt litet hvad dem vederfarits; — oaktadt allt detta så ger pdet ej ändå den fattigare handtverksklassen arbetsförtjenst så länge korrektionsbus, arbetshus, alla kaserner hålla verkstäder, som undansuga den naturliga födkroken för dem, som med rätta skulle lefva och existera af den, och så mycket möjligt vär, äfven få kontribuera för denna rättighet, och många, ja många af denna borgarklass får lefva sjelfva och sina barn mycket sämre, (meningen i födoämnen) än våra väl underhållna brottslingar; tänk blott, hvart skall allt detta taga land? Detta borde stadens ädla styresmän samt all styrelse betänka. En enkel fråga kunde väl här ändå göras: ba herrar femtio äldste, sjelfve handtverkare och borgare, någon gång på sednare tider framställt den frågan till Hans Kongl. Majestät angående kasernernas verkstäder och dess arbetare, ha icke dessa särskildt underhåll af kronan både till kläder och föda eller hur? Saken må förgyllas eller öfverskylas bäst den kan, så är och förblir det alltid en pförsnillnng för de yrken dessa arbeten borde tillphöra; — ha våra borgerliga riksdagsmän ännu höjt en enda röst i detta afeeende genom rättmätig framställning till Rikets samtliga Ständer, som saken borde bebjerta; men detta tyckes dem visst vara så lumpet, att de blygas att framställa en så Tuttig sak i bredd med sin storhet.n Redaktionen har ansett sig icke böra förvägra denna skrift ett rum i tidningen, då den utgör uttrycket af ett slags opinion, som tydligen gäller hos en del af bandtverksklassen, och som synes hafva kommit till en viss styrka och intensitet 2f känsla hos en icke obetydlig del af nämnde klass. Vi hafva också ansett oss böra bibehålla sjelfva uppställningen och periodbyggnader, utan någenr förändring, blott med utes!utande af ett par mindre lämpliga uttryck emot hrr Femtio Aldste. Anledningen hvarföre vi infört artikeln, är egentligen, att deraf kan hemtas ett ytterligare skäl för nödvändigteten att anställa en cffentig med urskillning förd undersökning rörande -näringarmasnärvarande tillstånd i bufvudstaden i jemförelse med t. ex ett föregående tiotal, och i afseende på hvarje yrke serskildt, samt att låta hvem som helst dervid få muntligen frambära sina besvär. När en viss opinion inom en hel klass eller större delen deraf gjort sig gällande, så rotfästar den sig nemligen lätt till ett slags trosssk, en dogm, en religion; och om då en tillfälligt dålig konjunk ur inträffar i följd af sakernas allmänna etällning som ingen kan afhjelpa, och de enskilde: hågot hvar deraf erfara ett lidande, så kancdetta lätt komma att skrifvas på räkningen af en eller annan institution, som likväl möjligen bar föga eller ingen del deri, och orsaka en förbittring, som borde och kunde undvikas. —Ä!22 vw