pande terminens utgång; likväl, då uti det af Kongl. Maj:t, under den 21 Juni 1817, gillade passevolanskontrakt, hvilket egentligen borde tjena till efterrättelse vid bedömande af psssevolantörernes rättigheter och skyldigheter, något förskott icke omnämndes, och den ännu gällande beklädnadsstaten af år 1833 ej heller derom innehölle några föreskrifter; fördenskull och enär, om än nuvarandel Ppassevolantörer, oaktadt deras bestridande, lagligen kunde förpligtas att inbetala hela förskottsbeloppet, sådant innefattade en uppenbar obillighet, fann statsrådet och departementschefen anledning vara förbanden att i underdånighet tillstyrka, det nuvarande passevolantörer måtte frikallas från att ansvara för hvad de af förskottet icke uppburit. Till utredande sedan af den summa, passevolantörerne borde återbära, förekomma uti ofvananförda statsråds-protokoll följande uppgifter, som här i form af kalkyl uppställas: Passevolansersättningens sednast bestämda be BL,600. — — oolopp vs os os0s sv 0 a Derifrån borde afdragas: a) beloppet för de, enligt hvad krigskollegium anmärkt, åren 418926, 2831 och 1833, å beklädnadsstaten tillkomna persedlar, med . . . . . 3,284: 4. 26. b) beloppet för den utisqadronschefernes förklaring omnämnda beklädF . 4 nadsersättning med 6.916: 33. 4;. 40,200: 37. 2. och således återstoden, eller . . 41,399:10. 8. utgöra rätta beloppet af det förskott, för hvilket passevolantörerne kunde affordras godtgörelse.nr Men då härjemte, enligt departements-chefens tanka, utredas borde, huru stor del deraf verkeligen kommit nuvarande passevolantörer till godo, uppkomme följande kalkyl: nuvarande passevolans-anslagssumman . . ,. . . . 51,600, — — Drages härifrån det äldre, under åren 18145—1818 tillkomna, för— skottet. . . . . a. . . . 36,942: 44. — återstode ett belopp af . . . . 14,657: 4.— Men detta borde dock ytterligare minskas med: a) deruti inbegripne underhållskostnader för ofvan uppgilna, i sednare tider tillökade, persedlar . . . 5,284: 4, 25. Dd) skillnaden emellan det äldre anslaget tillbeklädnaden för underofficerare, trumpetareochprofoss, och det i 1835 års stat för dem bestämda . . . 2,204:48.9;. eller sammanräkHaädt . so s ss eo oo . 5405:23. — och skulle således återstoden .. . :9,4714: 29. — I utgöra den summa, som nuvarande passevolantörer, hvilka alla emottagit sina sqvedroner före år 4853, verkeligen uppburit och ostridigt vore DPligtige att ansvara för. Uti statsrådsprotokollet förekomma derefter följande ord: det äldre förskottet utgjorde 52,227 rdr 29 sk. 8 rst.o; och som denna siffra synes stå i strid med en förut uppgifven siffra, stor 36,942 rdr 44 sk., för det äldre förskottets belopp, torde följande förklaring icke anses öfverflödig. Uti det. först uppgifna äldre förskottsbeloppet, 36,942 rdr A4 sk., ingå, nemligen, den beklädnadskostoad, hvilken passevolantörerne, uti sin förklering, uti intet afseende velat såsom förskott erkänna, och derjemte den, till 2,204 rdr48 sk. 915 rst. beräknade, skillnaden i samma kostnad enligt staten före 4833 -och den då bestämda. Afdrages förstnämnda punkt med 4,745 rdr 14 sk. 4 rst. från 36,942 rdr 44 sk., återstå 32;297 rdr 29 sk. 8 rst., hvilken summa, sammanlagd med 9,171 rdr 29 sk., lemnar till resultat 41,399 rdr 10 sk. 8 rst. Hvad uti detta ärende af föredragande statsrådet och -departementschefen sålunda blifvit framställdt och tillstyrkt, behagade K. M., sedan statsrådets öfrige ledamöter uti departementschefens utlåtande instämt, till afla delar gilla. Då vid öfvervägande af de härvid förekomna omständigbeter uppenbart är, att ett förskott på beklädnadspassevolansen för lifgardet till häst blifvit lemnradt, utgörande et belopp af minst 32,297 rdr 9 sk. 8 rst., och de nuvarande passeyvolantörerne vid regementet, ehuru de på anförda skäl velat undandraga sig skyldigheten att för detsamma ansvara, dock ej bestridt sin förpligtelse dertill enligt passevolantkontraktet, i föreniog med 41816 års beklädnadsstat, och hvad krigskollegium i afseende å dem uti frågan yrkat; mer departementschefen likväl, oaktadt ej eller ham förnekat, det passevolantörerne; till återbärning enligt lag kunnat förbindas, tillstyrkt att ersättningen för ifrågavarande för-t skott måtte få förfalla, utan att föreslå, det frågan derom hos rikets ständer skulle till afskrifning anmälas, finner konstitutions-utskottet honom härutinnan ieke hafva sin rådgifvarepligt vederbörligen iakttagit, och får alltså denna anmärkning till rikets höglofl. ständers pröfning härmedelst vördsamt öfverlemna. IV. Angående en, den värfvade delen af armeens och flettans manskap beviljad, befrielse från afgiften till folkundervisningens befrämjande. Under den 48 Juni 4845 hade, på sätt protokollet öfver blandadt ecklesiastikoch finansärende, hållet samma dag inför H. M. Konungen i statsrådet, derom. upplyser, K. M., vid-afgörandet af frågan om den åf rikets ständer, under riksdagen samma år, beviljade afgift till folkundervisningens bofrämjande, i nåder behagat förordna: att nämnde afgift icke borde åläggas den värfvade deten af armåesns och flottans gemenskap, enär dennas aflöning endast för det dagliga underhållet vore beräknad., Rikets ständer hade uti sin, angående ifrågavarande afgift, under den 15 Mej 18435 aflåtna underdåniga skrifvelse anfört: att rikets ständer, under öfvervägande, huruledes folkundervisningen måtte kunna ändamålsenligt ordnas på det sätt, K. Maj:ts nådiga stadga af den 48 Juni 1842 föreskrifver, och H öfvertygade genom erfarenheten, att en ordnad folkundervisning icke annorledes, än medelst det allmännas mellankomst med visshet kunde öfverallt tillvägabringas, i följd häraf fästat sin uppmärksamhet på medels beredande för detta ändamål, och, utgående: från den grundsats, som ock genom högstberörda nådiga stadga redan syntes. vara godkänd, att hvarje arbetsför medlem i samhället borde genom personlig afgift i första rummet bidraga till det uppväxande, mindre bemedlade slägtets undervisning, äfvehsom i betraktande deraf, att den personliga skyddsafgiften blifvit af? rikets ständer tilll! AM