Aftonbladet – 28 mars 1848, sida 2

— kanhända knappt visste hvad hon hade tala såsom i en dröm — i ett drömlikt tillstånd likt somnambulismens —, från hvilket hon nu bade hemtat sig. Dela med mig Herrans nattvard, menniskones Sons alskedsmåltid. Du vill räcka mig densamma, Dolores ; jag vill emottaga den af din handp, slöt Alfonso. Dolores, gladt öfverraskad af detta oväntade förslag, besvarade utan ord det själsstrålande ögonkast, som beledsagade Alfonsos begäran. Lorenzo gaf ett tecken till den skakade negern, som nu såg i sin herrskarinna en seraf, hvars närvaro fyllde honom med vördnad. Achilles, knappast i stånd att stå, nalkades den slutna dörren, för att tillsäga vakten att föra fången till kapellet. Han fann fångknekten nästan insomnad på stegen till en vindeltrappa nära dörren, och vid hans sida en soldat, hvars höga gäspning tillkännagaf, att ban gerna skulle bafva följt hans exempel, om pligten icke hade nekat honom denna vederqvickelse. Med vresig mine, framkallad af: den ledsamma förberedelsen för. en brottslings annalkande död, fattade fängknekten lampan, hvars flämtande ljus knappt märktes i fängelset, och, staplande likt en halfsofvande häst, befallde han soldaten att sluta processionen och följa munkarna: (Forts. följer.) Zv