Aftonbladet – 28 mars 1848, sida 2

hända för år, kanhända för månader, kanhända blott för timmar — i hvarje fall blot! ett pulsslag, när vi skåda tiden uti evighetens ljus! Den allgode Fadren kallar dig hem: Ske hans vilja, såsom i himmelen, så ock på jorden! Hans rike komme! Må det kärlekens rike förverkliga sig på jorden, hvilket menniskones son förkunnade, han hvilken led för menniskornas sak — led korsets död, beseglande med sitt blod sin lära — rättvisans, menniskokärlekens och den broderliga likhetens lära. I denna lära bafva vi såsom medlemmar af kärlekens stora förbund, i medvetandet af vår kallelse, förblifvit fasta. För denna läras sak går du till den död, som väntar dig, min Alfonso, såsom till ett martyrdöme; och hvartill kaohända äfven jag svart skall kallas, sedan jag plockat någon annan helande ört för menskligbeten, i Guds Faders (hvilken är alla tings upphof), i Guds Sons (hvilken är den menniska, som från honom utgår) och den heliga Andas (hvilken förenar Fadren och Sonen), i framskridandets och förhättringens heliga andas namn. Amen! Amen! Amen! ropade Lorenzo, medan Dolores ånyo sjönk till Alfonsos bröst, höjd öfver jorden såsom förut och försänkt i känslan afsin högre tillvaro, Jag är beredd att dö — beredd att öfvergå från mörker till ljus! sade Alfonso efter en lång paus, under hvilken Dolores hade återkommit till medvetande af det yttre lifvet, och