DOLORES. ROMAN AF HARRO HARRING, I FYRA DELAR SJETTE KAPITLET. AFSKEDET I FÄNGELSET. Klockan fattades en qvart i elfva. En döds tystnad herrskade i föogelset, afbruten endas af de vakthafvande soldaternas tunga steg, son utan militärisk hållning buro sina musköter är på den högra, än på den venstra armen, gä spande i den ruskiga natten, stående en minu stilla, en annan gående fram och tillbaka. I de öfra våningarne, som voro inrättade til baracker, syntes Morpheus, sedan han lossa dagakarlarne från deras möda, sjelf hafva öf vertagit vakten, under den mest desharmoniske näsmusik, som skulle hafva varit odräglig föi åhörarne, så länge de sjelfva icke togo del densamma. Tid efter annan hördes genom fängelsegallret slamret af en kedja, hvilket förorsakades genom, den oroliga rörelsen af en olycklig, som kanhända vridande sig utan sömn på sin hår, da bädd, längtade efter en lethesdryck i sömnens armar, men icke fann denna tröst. Sennor Domingo satt försänkt i djup slummer i den stora ländstolen i sitt lilla rum, med snusdosan i ena handen och en obegagnad pris snus mellan fingrarna i den andra, gång efter annan oroad af sitt gamla grå hufvuds tyngd, som, lydande tyngdslagarna, sjönk ned på hans bröst, och någon gång nickade ännu djupare. Narcissus, det hvilolösa factotum för alla kommissioner, hade taget sin plats midt emot, och stödde sin arm och sitt hufvud mot ell bord, medan han slumrade på en träbänk ) Be Aftonbladet 4 68, 69 och 70.