Aftonbladet – 28 mars 1848, sida 1

hvilken långt bruk hade gifvit en naturlig polyr och glans. Skyldtvakten framför dörren räknade långsamt minuterna i den sista qvarten af en timme på sin nattliga post, tills klockan omsider slog elfva. En nattväktare med en lanterna i handen visade sig då på något afstånd från byggnaden, och ropade med en hes och skråflig röst: Lefve konfederationen! död åt unitarierna! lefve representationen! klockan är elfva slagen! skönt väder! himlen stjernklar! Denna tidning om vackert väder, som för tillfället icke öfverensstämde med rätta förhållandet, emedan himlen var öfverdragen med åskmoln, undslapp ofrivilligt denne, såväl som många andra väktare i Buenos Ayres, likasom till heder för stadens namn, till och med när bimlen var full af moln och regnet föll i störtskurar. Vid vaktombytet nalkades två munkfigurer, åtföljde af en neger i vid kappa. Ett högt anrop följdes af ett lika högt svar. Korporalen kastade en officiel blick på munkarna, af hvilka den ene framräckte mot honom ett krusifix med de orden : Memento moril Nästan förskräckt vid åsynen af den personifierade Frälsaren, steg han tillbaka, fattade klocksträngen på porten och satte portvaktaren i rörelse. Porten öppnades, munkarne stego öfver tröskeln, soldaterna bugade sig med böjda knän, korsade sig på panna och bröst, och stego derpå upp för alt förrätta sin vakt för natten, Portvaktaren omfattade på samma gång äfven tillfället att förskaffa sig en helig välsignelse. Var god och öppna för oss dödsfångens cell, sade broder Celeste till sennor Domingo, som mötte dem, yoch vänta oss i kapellet, me