Aftonbladet – 24 mars 1848, sida 3

fordringar, erkände han börsen för den allena saliggörande kyrkan, betraktade Mammon söm vår tids Gud, och ansåg kredit vigtigare än tro. Han passerade i detta hänseende för en upplyst man, som hade höjt sig öfver många fördomar, och fann den kristna religionen, nödvändig för att gå ed i affärer på tullkammare eller vittna inför domstol. Miss Fannys religiositet visade sig hufvudsakligast, till följe af hennes moders inflytande, i obegränsadt hat och sträng vedervilja mot den katolska kyrkan och alla katoliker, af hvilken nation de måtte vara, medan hon ömkade sig öfver och såg ned på alla protestantiska sekter med samma kristliga medlidande, hvarmed de förakta de olyckliga otrogna och hedningarna, som äro på förhand dömda till evig fördömelse. -Den enda religiösa föreningspunkt mellan miss Fanny och Sennora Dolores låg i den omständigheten, att den sednare längesedan hade lossat sig från den enda saliggöraude kyrkans former, utan att det oaktadt hitintills hafva öfvergått till någon annan kyr ka än den Romerska, emedan hon strängt skil de begreppen religion och kyrka och ansåg hvarje statskyrkas stadgar såsom varande irak motsägelse mot Jesu religion. Genom djupa studier af historien och egna betraktelser hade Dolores kommit till den öfvertygelsen, att kärlekens, rättvisans och den broderliga likhetens grundprinciper lika litet blifvit upprätthållna och utöfvade af den romerska som af någon annan statskyrka, alltifrån tredje seklet. Emedan de7menskliga principer, som väck