Aftonbladet – 24 mars 1848, sida 2

Rm-— MM derverld af skiftande skepnader. Åskan, som åtföljes af dessa vilda stormar (pamperos), som ila fram öfver de oafbrutna slätterna, likasom tillkännagifvande ett uppror i naturen, och omedelbart följas af det återvändande lugnet, slöt barnets hjerta ännu närmare till det omgifvande sceneriets bebag. Den känsla af kärlek, som väcktes genom hennes beundran af naturen,blandades med helig vördnad och tillbedjan af en allt regerande gudamakt. Samtidigt med dessa mnaturintryck mottog hon den blodiga bilden af strider och eggelsen af en känsla af rätt och heder mot det tyranni och förtryck, som fyllde denna tids annaler. Begåfvad med det olyckliga djup i lynne, som mottager alla yttre intryck med sådan liflighet, att andras glädje eller sorg inprägla sig som en del af ens egen varelse, betraktade Dolores sitt folks strider för oberoende och frihet ur samma höga synpunkt, från hvilken hon hade insupit sina idter om natur, skapelse och Gud samt kärlekens princip såsom den första principen för all tillvaro. Såsom det är en historisk sanning, att andans makt reser sig djerfvare, när despotism söker kufva honom, men understundom förlorar sig under en materiel beqvämlighets förslappning, när frihetens element håller vägen öppen för framskridande; så utvecklade sig Dolores ande till en förvånande höjd, ju mer absolutismens vreda makt, som representerades af Rosas, sökte hämma patriotismens rena känslor i hennes land. Hennes ande kände sig desto friare, ju mer Rosas, med presterskapets lättköpta biträde, sökte återupprätta mörker och moraliskt slafveri. Efter föregående anmärkningar skall det synas så mycket naturligare, om VI 1 Sydamerikas länder varseblifva ett omisskänneligt bei