Aftonbladet – 24 mars 1848, sida 2

SERA ER — EEE Hos Dolores utvecklade sig från hennes barndom ett lynne, som fattade alla naturens och lifvets företeelser med en glödande känsla, som framlyste med krystallisk klarhet i hvarje tanke af hennes verksamma själ. Dessa bilder förorsakade från hennes tidiga barndom vulkaniska utbrott af en mäktig inre rörelse, som antog form af poesi. Henne sjelf omedvetet hade hennes ande lyft sig till en höjd af betraktelser, som gjorde, att jordelifvet, hvars chaos omgaf henne, förekom henne främmande. Hennes moder hade med moderlig förkärlek förstått sitt älskade barns egendomligheter, och bade ledt hennes uppfostran med synnerlig omsorg, utan minsta afsigt att vilja dana henne till ett under, som kunde med tiden tjena till en lycklig acqvisition för ett museum att förevisa. Försynen bade beskärt henne en annan dotter, hennes förstfödda, hvars lynne, med samma intensitet, företrädesvis var böjdt för religiös meditation. Hennes ande, till och med när den var mest ohämmad, lyfte sig aldrig till den höga sfer at inre lif, vid hvars ljus den sociala verldens karikaturer i vårt sekel framställa sig för blicken, medan det bröst, som närer denna idå om ett högre slags tillvaro, alltför ofta betungas af oro och sorg. Dolores föddes och uppföddes på en landtgård, hvars vackra och höga läge öppnade en romantisk utsigt mot vester öfver den breda strömmen, der han utbreder sig till ett haf; medan mot öster de gränslösa slätterna (pampas), här och der afbrutna af obetydliga kullar och skogar, utbredde sig såsom delar afen verld utan ända. Den södra hemisferens stjernhimmel, som lyser med synnerlig prakt i detta klimat, föIretedde för barnets betraktelse en gränslös un