Aftonbladet – 24 mars 1848, sida 2

nödande att lossa sig från kyrkans och statens våfaldiga förtryck, och om till den ändan anlen betjenar sig af nationalpoesien som sin organ. Folket i dessa provinser, till större delen af spansk eller italiensk bärkomst, bar till följe häraf en liflighet i lynne, som är diametralt motsatt de andra europeiska stammarnas flegma. Sydamerika hade, såsom en den spanska kronans besittning, från dess upptäckt varit fjettradt af inqvisitionens brännande kedjor, och hade sjunkit i fanatismens natt. Den moraliska frihetens ljus måste derföre så mycket kraftigare hafva genomträngt folkets hjertan, när en afgörande strid lossade hvarje provins från ett olidligt prestligt tyrannis ok. Folket fann sig på väg till framskridande och utveckling, ledt af utmärkta mäns patriotiska uppoffringar, hvilkas namn hedra historien, till dess en man, som otvifvelaktigt måste hafva varit en ganska god soldat, reste sig ur dräggen af folket och, af föraktlig sjelfviskhet förnedrande den demokratiska principen, upphof sig till inkräktare af ett vidsträckt omfång. Det var Rosas, hvilken såsom ett skymfligt exempel på maktmissbruk gaf den monarkiska absolutismen medel att bedraga den republikanska principen och utropa det mål, hvartill vårt århundrade sträfvar, för overkställbart,orimligt, löjligt och föraktligt för hvarje förståndig man. I öfverensstämmelse med hennes djupa själ utvecklade sig en andlig makt hos Dolores i form af poesi. I enlighet med poesiens anda följde hon inspirationens impuls, hvilket gjorde hennes utgjutelser likasom ofrivilliga och oåterhålleliga. Såsom all verklig talang, mer eller mindre