bildning.s — Kostnaden härför skulle -belöps sig till 40,000 rdr bko. — I händelse detta skulle anses för dyrt, föreslår hr statsrådet att åt ec clesiastikdepartementet lemnas ett årligt anslag af 3000 rdr, att användas till arfvoden åt sär: skildt för beredandet och behandlingen af un: dervi:ningen rörande ämnen utsedda personel med speciell kännedom och erfarenhet af de samman. — Detta sednare alternativ eller mini miförslsg blef det, som Kong). Maj:t i enlighel med statsrådets öfriga ledamöters yttrade me ning, biföll att låta afgå såsom proposition til stäncerna. . På denna punkt befinner sig den vigtiga frå. gan, hvsråt man bör hoppas att ständerna lem: na behörig uppmärksamhet, ehuru man troliger från vissa håll får erfara starkt motstånd mo en inrättning, som skulle i många väsendtlig: delar rycka skolspiran ur eforalmaktens hind och så till sägandes vindicera läroverkets rät! till stigande förbättring, ljus och andeligt gagn för hela nationen. Obemärkt bör icke lemn2s stt tvenne r:ksdagsmän, br prosten Årrheniu. från Carlstads stift och br borgmästaren Thor? från Jönköping, i sina resp. stånd inlemrat mo. tioner till styrka för saken, och med förordan de af en särskild öfverstyrelse för undervis ningsverker, såväl högre som lägre, öfver hel: riket. Hr Thorn vill, för sin del, att åt denn: öfverstyrelse ej blott uppdrages vården och tiil synen öfver umversiteterna, elementarläroverker och folkskolorna, utan ock öfver technologisk: institutet, slöjdskolorna, samt öfriga tillämp. ningsskolor, med undantag endast af de militära. Vi hafva trott oss göra publiken en tjensi med påpekandet af detta ämne och dess angelägenhet. Hr Svedbom slutar sitt referat i der pedagogiska tidskriften med en anmärkring. som förtjenar bebjertande. Något annat hinder, säger han, ,eller skäl för motstånd mo! förslaget, än möjligtvis brist på medel, är väl icke tänkbart. — — Och om rikets tillgångar mesgifva att underhålla öfverstyrelser t. ex. för helsovården med 49,000 rdr bko årligen, eller för fångvården med 27,000 rdr samma mynt, skulle de då verkligen icke medgifva att för den högre vården om uppfostrans och bildningens angelägenheter offra 8 eller 40,000 rdr? Eller skulle väl vården om folkbildningen och läroverken, högre och lägre tillsammans — vården, för att så sägs, om nationens andliga helsa — icke vara åtminstone hälften så mycket värd, som vården om den kroppsliga helsan? eller tredjedelen så mycket, som styrelsen öfver fängelser och arbesinrättvingar? Tånk om man, just genom att något bättre vårda sig om de förra, skulle kunna bespara något 2f de millioner, som de sednare nu hota att uppsluka!lx — Till de utdrag vi lemnat utur de emellan franska provisoriska regeringen och deputationer från åtskilliga folkklasser och associationer vexlade adresser och tal, få vi här meddela följande utur le Constitutionnel hemtad berättelse: Provisoriska regeringen mottog den 7 Mars de dramatiska författarnes och kompositörernes sällskap. Hr Lebrun, medlem af Institutet, talade härvid: Medborgare i Provisoriska Regeringen! De dramatiska författarnes och kompositörernes sällskap, som ända sedan 4829 tagit till valspråk: förenade och fria, kommer för att göra sitt erkännande, och erbjuda sin medverkan åt franska republikens provisoriska regering. Hr Cremieuz, medlem af provisoriska regeringen, justitieminister, svarade: Medi orgare ! ;Jag känner mig på en gång ganska rörd och smickrad af att i dag se mig på stadshuset, i det ögonblick då de dramatiska författarnes och korpositörernes förening der infioner sig; och hvarj: medlem :f provisoriska regeringen skulle tyckösska sig öfver att hafva Er att besvara. Jag beböfver icke säga Er, att republikens provisoriska regering skall taga den Lfligaste och verksammaste del i hvad som rör franska itteraturens tillstånd, dess lycka och storhet, för hvilka J så skickligt arbeten. Regeringen behöfver icke sjsalf sysselsätta sig med denna lycka; hvad som behöfves, gören J; oeh då man i Frankrike bar sådane ansvarige, som J, för litteraturens väl, för dess såväl närva:ande, som kommande öden, då kan republiken vara trygg: henues lagrar skola icke vissna (bravo! bravo!l) : Medborgare! en ling tid har förflutit sedan litteraturens gängse namn var: vetenskapernas och konsternas republik (bravo! bravo!) Under den absoluta monarkien, likasom under den blandade, hvilken beröfvade oss våra fribeter, den ena efter den andra (bifall), utvjorden J ännu de ende, som kallade Er litteca!urens republik. Omfatten då, med den värme och hjertbga tillgifvenhet, som är våra förattare så egen, republikens sak: inympen derati vackra och ädla grundsatser. Sägen vältaligt åt detta folk, som gjort sig så förtjent af republiken, och som hvarje dag, lå friheten löper fars, gifver oss de vackraste :xempel på mod; sågen åt folket, på det höga ;ch välljudsnde språk, som är Er så eget, att let gifves ingenting större, ingenting skönare, in pationens brinnande och ädla patriotism, till RER RA ÄLL ost