Aftonbladet – 23 mars 1848, sida 2

särskilda röster från flere håll, som höja sig till vidare upplysning af ämnet. För detta ändamål önska vi göra allmänheten uppmärksam på åtskilligt, som förekommer i IV:de häftet II:dra årgången af Tidskrift för Lärare och Uppfostrare,. Här läsas först en temligen utförlig fraruställning af hr Svedbora, rörande förslaget om en gemensam öfverstyrelse för alla Sveriges läroverk. Hr S. hade redan i ett föregående häfte vidrört samma sck; men redudelar läsaren nu ett stort antal fällda omdömen från suäktoriteter, korporationer och enskilde, som yttrat sig j blott derom, utan äfven, i mer eller mindre afgörande ordalag, derför. En öfverstyrelse gemensamt för alla våra offentliga läroverk, som ensamt kunde vara i stånd att införa och vidmakthålla enbet emellan universiteternas, gymnasiernas och skolornas eljest lätt di:ergerande sätt att gifva undervisning, leda ungdomen och utfärda betyg m. m.; måste otvifvelaktigt af alla erkännas såsom högst nödvändig. På sitt vis bar den i Sverige också alltid funnits, och utgick ej helt och billet ur riksadministrationen förrän 4833, med kanslistyre!sens upphörande. Likväl var denna öfrerstyrelse, äfven den tid då den fanns till, ganska otillräcklig, och srarade högst ringa mot bebofvet. Så mycket värre blef det, när den aildeles upphörde. Deri får ursprunget sökas till de skrikande oformligheter, hvaröfver man ofia fört så hög, men ännu aldrig fullt rättvisad klagan; t. ex. om lärokursernss olikhet i nedre ur.dervisningsverk, hvarigenom stundom lär händt, att lärjungar, anlande till akademierna för att taga s udentexamen, utan eget förvållande blifvit underkände derföre, att examinator icke gillat den lärobok, hbvsrur examinanden inhbem at sina kunskaper i någon viss gren i det läroverk der han fått sin föregående bidning, och hvilket alldeles icke stått i hans skön att afbjelpa, likasom man ej. rimligen kan af alumnen vänta, men deremot af liroverkssyrelsen bör fordra revision af un— derv:sningsböckerna. Hit bör också i främsta rummet den i ögonen fallande ohkheten mellen de akademiska kurserna vid de begge. universiteterna, i vissa ämnen; hvarigenom en med akademiska examensbetyg (t. ex. för filosofiska eller medicinska graden, för juridisk embetsexamen 0. s. v.) försedd person, hvilken med dessa betyg söker befordran, ej sällan kommer i ofördelaktig och orättvis komparation med någon annan person, likaledes utrustad med sådana akademiska betyg, men ifrån det andra universitetet, der icke samma grad afutsträckning och höjd i ämnet, eller strängbet vid dess bandhafvande, ega rum. ÅAnnu mer maktpåliggande måste införandet ar en öfvers! yrelse vara, då skolverkens allmänna reorganisation skall genomförs:s. Den pröfvade och godkända bättrelärometbodens införande måste ske någorlunda liktidigt och hkformigt i skolverten öfver hela riket, om ej ett förderfligt kaos skall inträda. Den föreslagna föreningen af gymna ium och nederskola kan ej med fördel iåta sig göras i ett stift, utan att den äfven tillväg.bringas i de öfriga. En åtskillnad uppkossmer eljest mellan de till skademierna från stiften anlände lärjungarne, som blifver ganska svår ait der förmedla och u:plana. Men om reformens bifallande, eller åtminsione isförande, öfverlåtes åt hvarje stiftsstyrelse enskildt, utan att ledas af en öfverstyrelse, så kunna skadliga skiljaktigheter, stiften emellan, omöjligen undvikas. På sätt och vis kan man visserligen anmärka, att i ecclesiastikdepartementet redan finnes den öfverstyrelse, hvarom man talar. Detta är så till vida sannt, som att Kongl. Moj:t och konseljer (hvilken nämde departement tillhör såsom en del) utgöra hela rikets öfverstyrelse, och följaktligen äfven undervisningsverkets. Men en mera enskild öfverstyrelse behöfves.Läroverksrevisionen för år 4843 ywrar härom ganska tänkvärdt: Revisionen inser nogsamt huru ett sådant anordnande, mera uteslutande till läroverkens förmån, skulle taga i anspråk E. K. Maj:ts ecklestastikdepartement, enär läroverksstyrelsernas meddelanden sär kerligen utsträcktes till ömsesidiga rådplägningar, hemställanden och förslag uti allt hvad läroverken rörer, och att till följd häraf föredraganden isamma departement, under de många öfriga, lika vigtiga och vidt omfattande omsorgerna om kyrko-, fattigoch helsovårds-ärenderna, icke skulle medhinna att särskildt egna åt läroverkets argelägenheter en sådan speciel uppsigt, som här blifvit åsyftad och i underdånighet föreslagen. Revisionen byser den. förhoppning, att, i händelse af nådigt bifall, E. K.. Maj:t icke torde sakna utvägar att så ordna ärendernas gång inom departementet, att det högst vigtiga undervisningsverket i hela sin omfattning kunde få påräkna en sådan närmare och omständligare tillsyn. . Af sådan anledning utbeder sig revisionen få i underdånighet uttrycka den önskan, det en särskild afdelning af ecklesiastikdepartementet, med on egen byråchef samt nödigt biträde af i undervisningsväsendet erfarna och kunniga män, måtte inrättas för att i berörde afscende gå föredraganden till handa. Upsala Domkapitel, hvars yttrande jerate de öfriga konsistoriernas var infordradt, gaf i allmänna ordalag sitt bifall: Det säger: enhet och kraft skulle ock gifvas åt underzianingsärendena, om löredraganden af dem inför Ed. Kongl.. Maj:t biträddes af en egen byrå sakskunnige män. Piuraliteten inom Direktionen öfver Stockholms stads undervisningsverk omfor, besynnerligt nog, att yttra sig öfver denna punkt;