Aftonbladet – 23 mars 1848, sida 1

engelsmannen är vårt klosters bokhandlare och ombesörjer min korrespondens med Irland samt mottager böcker och papper derifrån för vår räkning, kan jag besöka hans hus, utan alt det väcker uppmärksamhet. Stället ur Calderon lät dig förstå, att du borde mottaga Herrans Nattvard af min hand; jag påkallar en broder af vår orden till biträde vid sakramentets utdelning ; Dolores inträder såsom en Benediktiner; natten gynnar hennes inträde i byggnaden, hvilket ingen vill fästa uppmärksamhet på, enär det är en vanlig sak alla dagar. Alltså behöfva vi endast vänta här ett ögonblick; ja, du kan — då — taga afsked af henne — se henne ännu en gång. Men såsom du sjelf märker, ingen strid, ingen konflikt mellan de heligaste känslor får vara med; detta skulle förråda dig och — brinvga eder båda i döden.n Låt så ske dån, sade Alfonso i låg, bestämd ton, låt så ske! — med vilkor att Dolores afstår ifrån sin enträgna önskan att uppoffra sig för mig, för den högre pligtenZatt egna åt framtiden sin höga själ och sina talanger. Må hon ihågkomma, att ideen till en konfederation af Sydamerikas stater blifvit upplyst och lagd i dagen medelst hennes stora förmåga genom styrkan af hennes enthusiasm, genom majestätet af hennes ord. Såsom den personifierade idcen af framtiden blifver lifvet på jorden för henne en helig pligt. Jag har blifvit skapad att vandra hädan, jag är det underordnade verktyget i den Försyns hand; som uppfyller min bestämmelse — genom Dolores. Det verktyg, som Herren bildade för detta beliga föremåls tjenst, har blifvit onyttigt — har blifvit krossadt genom tyranniet. Verktyget försvinner från denna jordiska sfer, men bon lefver såsom Sydamerikas genius, och i henne den höga gudomliga framtidsideen — grundläggandet al en Söderns förening, i mensklighetens anda. Jag förstår dig,, sade Lorczno, moch Do