Aftonbladet – 23 mars 1848, sida 1

fasthet, med samma energi och ibärdighet skulle hafva gjort och verkat för menniskoslägtets välfärd, om det i sina förenade bemödanden, i enlighet med jesuiternas exempel hade omfattat mepsklighetens i stället för sjelfförstoringens (den absoluta egoismens) princip, och hade fullföljt eller snarare velat fullfölja sitt ändamål med samma orubbliga ståndaktighet, som jesuiterna fullfölja sitt, att lägga verlden under sitt andliga välde, att släcka och förqväfva anden. Vid byggandet af deras kloster, så väl som vid alla byggnader af jesuiterna, fäste man synnerligt afseende på grunden; rummen under jorden, tortyrkamrar, fängelser och källare inrättades alla enligt den mästerligaste plan: fängelser vill att hämma framskridandets anda, källare till at förvara vinets anda till förbundsbrödernes segerfester. I ett af dessa fängelser, som torde hafva tjenat till modell för dylika byggnader i våra dagar i Ryssland och de af detta beroende länder i den europeiska kontinentens öfriga stater, var dödsfången sennor Alfonso innesluten. Hans figur, hos hvilken en verksam nervös organisation syntes hafva tagit öfverväldet öfver den materiella tendensen till kött och fetma, var smal och lång ; hans bleka, sjukliga anlete förrådde den spanska racens stolta värdighet ; men, i likhet med alla innebyggare i La Plata, betraktade han sin spanska härkomst med likgiltighet, om icke med förakt, emedan han erkände sin ställning som Sydamerikan. Under tidens framskridande till frihet och upplysning syntes de obenägna alt ihogkomma sin curopeiska härkomst, såvidt den gick tillbaka till fordna dagars blodbefläckade historia, af hvars ohyggligheter den nya verldens annaler äro så fulla. Allonsos magra ansigte, bekransadt af kolsvart hår, som synnerligen pryder Castilianen, lifvades af glansen af ett par djupt liggande ögon, rika på det magnetiska fluidum, som