Aftonbladet – 22 mars 1848, sida 3

verj att hans sällskap på detta sätt hade blifvit afböjdt,. kastade en blick på polistjenstemånnens: röda näsa, hvilken höll god mine i elakt spel, och efterkom : med en axelryckning -nuckens, uttryckliga begäran, samt tillade derpa, alt han vore-mycket enträgen i sin framställda önskån att erhållå erforderlig underrättelse om en person, som hade gjort sig brottslig till sådant högförräderi. Brottslingen är dömd genom vår Diktators domp, afbröt munken ; hans brott har blifvit bevisadt, innan domen afkunnades.: Den måste gå i fullbordan, och jag känner min pligt och skyldighet, mot den brottslige: för mig till hans fängelse. Polistjenstemannen hemställde, om det ej skulle vara bättre att föra fången till ett rum, der han kunde tillbringa sina sista timmar beqvämare. Munken motsatte sig detta skenbart menskliga förslag, i det han anmärkte, att pris vilegiet att välja rum tillhörde brottslingen, i kraft af sedvanlig frihet under de så kallade fängelsetimmarne,. Men innandess ville ban tala med honom ensam i fängelset och inom lyeckta dörrar. s Den unge munkers beslutsamma och fasta uppförande, den värdighet, som röjde sig i hans ord och blick och i: hela hans person, afväpnade ofrivilligt de närvarandes motstånd, hvilka gåfvo ett tyst samtycke till hans önskningar, och återtogo sina öfverlaggningar, medan fångvaktaren och benediktinern försvunno bakom dörrar och galler. — (Forts. följer.) Za Ä